Sunset park av Paul Auster – New York-roman när den är som bäst!

I ett ockuperat litet oansenligt hus i Brooklyn bor fyra vitt skilda unga människor. Den tystlåtne Miles, son till den välkände bokförläggaren Morris Heller och hollywoodstjärnan Mary-Lee Swann, men som inte har haft kontakt med någon av sina föräldrar på sju år. Ellen, som i bristen på närhet och sex har blivit besatt av att teckna nakna människokroppar. Alice som kämpar med sin doktorsavhandling och Bing vars stora passion är det egna företaget Sjukhuset för trasiga saker. Alla bär de på sina hemligheter, kluvna mellan att måna om att inte låta de övriga komma för nära inpå och längtan efter närhet. Utifrån dessa fyra karaktärer bygger Auster sin New York-roman, där ingenting är självklart eller okomplicerat. Snarare tvärt om.

Väl tillbaka i New York efter åren på drift, som lika mycket varit en inre flykt från skuldkänslorna i inblandningen i sin styvbrors död, som en faktisk flykt från vänner och familj, tvingas Miles konfrontera sitt förflutna. Men även hans vistelse i hemstaden är på sätt och vis en flykt; från Florida och systern till hans flickvän Pilar, som hotat anmäla honom till polisen för hans relation med den Lolita-artat unga kvinnan. Även Miles mor vistas av en tillfällighet under denna tid i New York, där hans far bokförläggaren i sin tur förtvivlat försöker rädda både sitt förlag och sitt äktenskap. Gamla sår blottas och nya slås upp när berättelsens karaktärer stångas mot sina egna öden och de hårda samtidsförankrade ramar som den ekonomiska krisen utgör.

Varje gång jag läser Paul Auster drabbas jag av den där genuina känslan av passion och respekt inför konsthantverket en riktigt välskriven roman utgör. Jag drabbas även av en akut längtan att sätta mig på första bästa plan till New York. Auster har förmågan att fånga min uppmärksamhet med sitt förtätade språk och sinnerika komposition, så till den grad att jag förlorar känslan för världen runt omkring. Det enda som finns är texten och det universum den skapar, den fysiska världens förnimmelser märker jag inte av. Otvunget och akut tillgodogör jag mig istället sida efter sida där berättarperspektivet stilsäkert skiftar mellan berättelsens karaktärer.

Det är med tillfredställelse och viss saknad jag lägger ifrån mig boken, när sista raden är läst.

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sunset park av Paul Auster – New York-roman när den är som bäst!

  1. Pingback: Vinterdagboken av Paul Auster – en reflektion över livet och åldrandet | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s