Sommaren utan män av Siri Hustvedt – en ljuvlig semesterroman om livet, kärleken och allting där emellan

Sommaren utan män

Sommaren utan män

För några år sedan fastnade jag i en dokumentär om Siri Hustvedt, författaren, norskan och New York-bon, som tillsammans med sin make Paul Auster tycks utgöra en synnerligen intressant del av stadens kulturpersonligheter. Så när den nätta excess-utgåvan av hennes roman Sommaren utan män kom i min hand kunde jag inte annat än entusiastiskt påbörja en oplanerad sträckläsning.

Excess-läsning på stranden

Excess-läsning på stranden

Medan solen gassade och medelhavet lockade låg jag i skuggan från träden och den branta klippväggen, på stranden i den lilla kustbyn Lentas på södra Kreta och läste.

I Sommaren utan män möter vi poeten Mia vars man Boris sedan 30 år, en dag meddelar att han har träffat en 20 år yngre kvinna och vill ta en paus. Mia benämner henne som kort och gott ”pausen”.

”En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus. Han sa inte Jag vill aldrig se dig mer eller Det är slut, men efter trettio års äktenskap räckte det med paus för att förvandla mig till en galning vars tankar exploderade, rikoschetterade och krockade mot varandra likt popcorn i en mikrovågsugn.”

Lentas by, på väg mot stranden

Lentas by, på väg mot stranden

Mia lämnar New York och beger sig till sin gamla hemstad över sommaren. Där fördelar hon sin tid mellan att hålla en poesikurs för tonåringar och umgås med sin 87-åriga mor och hennes väninnor; även kallade De fem Svanarna som alla bor på stadens seniorboende. Här möter hon den färgstarka Abigail med de mångfacetterade broderierna, reflekterar över livet, över kärleken och över vem som egentligen upptäckte klitoris. Hon kommer även i kontakt med den mystiska Mr Nobody som genom sina korta mail utmanar så väl hennes intellekt som tvingar henne att reflektera över sin livssituation.

Lunchpaus i läsningen

Lunchpaus i läsningen på en av strandens små tavernor

Här finns en fascinerande skildring av vänskapen och kontrasten mellan gruppen av gamla kvinnor i livets slutskede och poesigruppen med kvinnor i blivande; i gränslandet mellan barn och vuxna. Det blir en sommar fylld med utmaningar, med nya bekantskaper och snåriga vägar till försoning med så väl sig själv som med sin omgivning.

Siri Hustvedt har ett språk jag inte kan låta bli att älska. Det bjuder på svärta, skarpsynthet, humor och intellektuella finesser. Sommaren utan män lämnar mig lycklig och entusiastisk, det är ett stycke riktigt, riktigt bra läsning!

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sommaren utan män av Siri Hustvedt – en ljuvlig semesterroman om livet, kärleken och allting där emellan

  1. Ping: Vinterdagboken av Paul Auster – en reflektion över livet och åldrandet | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s