Det goda inom dig – en stillsam roman med oförutsägbara vändningar, av Linda Olsson

Ohlsson Det goda inom dig

Ohlsson Det goda inom dig

Liksom Linda Olssons föregående roman utspelar sig även denna så väl i Sverige som på Nya Zeeland. Själv låg jag vid havet i byn döpt efter formen på bergskammen som omfamnar Lentas; lejonet, och läste.

Marion lever ett ensligt liv vid den Nyzeeländska kusten. Utöver den sporadiska kontakten med sin granne George och sina patienter i den närliggande byn där hon arbetar som läkare, spenderar hon sin tid med att samla drivved utmed stränderna. Det är där hon första gången möter den unga maoripojken Ika. Mellan dem uppstår en ovanlig vänskap. I den fåordiga gemenskapen med Ika väcks gamla minnen till liv. Minnen från Marions egen barndom hon inte vidrört på väldigt länge. Fram växer scener som både är vackra och fruktansvärda. Vi får inblick i moderns våldsamma äktenskap, flytten från tryggheten med morfar, till storstadens ensamma rum och glädjen över gemenskapen med en yngre bror.  Inledningsvis är minnesfragmenten nästan trevande, helt och hållet ur barnets svartvita perspektiv på världen. Men i bilderna anas hela tiden någonting vagt hotfullt, som en ensam ton i moll som förvarnar om den ofrånkomliga katastrofen. Den som är anledningen till att Marion och hennes bror splittras, för att inte återse varandra på trettio år. Då, under helt andra omständigheter, i en helt annan del av världen. Något som får oanade konsekvenser för dem båda.

Stranden i Lentas

Stranden i Lentas

Linda Olsson väljer sina formuleringar med omsorg. Språket är vackert och fångande. Fram mejslas ett psykologiskt drama om utsatthet, kärlek och livets oförutsägbarhet. 

Genom sin relation till Ika hittar Marion tillbaka även till sitt eget inre barn. Den lilla flicka som var hon en gång för så många år sedan. Med hjälp av Ika påbörjar hon den trevande vandringen mot att förlåta sig själv. Det är en fascinerande berättelse som målas upp med Olssons nästan sävligt lugna tempo.  Först med slutets tvära vändningar inser jag därför storheten bakom de omsorgsfullt komponerade orden. Jag finner den i kontrasten mellan inledningens och lugnets latenta oro som plötsligt ställs mot den omstörtande finalen.

När jag lägger ifrån mig boken och blickar upp mot himlen har ett tunt molntäcke dragit in över ön. Det har blivit dags att bestiga lejonets rygg.

Utsikt från toppen av berget

Utsikt från toppen av berget

About these ads
Det här inlägget postades i Resor, Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s