Sommarhuset av Anna Fredriksson – sommaridyll spetsad med ångest, svärta och syskonrivalitet

Sommarhuset

Sommarhuset

När Evas mamma oväntat går bort väntar inte bara begravningen, utan även en krystad återförening med syskonen Anders och Maja. Som om inte det vore nog visar det sig även att mammans sommarhus som Eva mer eller mindre tagit för givet att hon skulle få ta över, eftersom hon är den enda som visat intresse för huset genom åren, blir en infekterad tvistefråga dem emellan. Anders och Maja har som vanligt gaddat ihop sig och propsar på en snabb försäljning av den numera mycket värdefulla fastigheten.

Eva, genom vars tankar, känslor och minnen vi får detta släktskonfliktsdrama skildrat, är en medelålders något härjad gymnasielärare. Sonen har just flyttat hemifrån och kollegorna på jobbet är i stort sett Evas enda sociala umgänge, utöver den nära men ansträngda relationen hon hade till modern. Efter begravningen packar hon sin väska och tar båten ut till den lilla skärgårdsön och det älskade sommarhuset. Men redan efter några dagar visar det sig att hon inte var ensam om den idéen. Ut till ön kommer Anders med fru och barn liksom Evas antagonist Maja med sin nye pojkvän Thomas. Syskonen som inte varit där ute på tolv år har plötsligt bestämt sig för att flytta in och göra iordning huset inför försäljningen.

Fram mejslas ett mästerligt skildrat psykologiskt drama där syskonrivalitet och gammalt infekterat groll stilsäkert blandas upp med skandinaviskt svårmod. Missförstånd som fått lagras och växa till otämjbara proportioner briserar mot en fond av skärgårdsidyll.

Inledningsvis upplevde jag berättelsen som långsam och huvudpersonen Eva gjorde mig direkt provocerad med sin envisa bitterhet. Ja, i stort sett samtliga karaktärer kändes en aning osympatiska, på ett lite ”Svensson”-tråkigt sätt och vis. Men det var inledningsvis, ju längre in i berättelsen man tränger, desto tätare blir den. Dolda motiv kommer i dagen och skärper mitt intresse ytterligare. Jag hittade plötsligt fler och fler korta stunder att fortsätta läsa. Tyngden ligger kanske framförallt i de psykologiska skildringarna av syskonens ömsesidigt aviga relation till varandra, och i viss mån även till sig själva.  Intrigerna intensifieras allt medan solen ombönhörligen fortsätter att glittra i vågorna som skummar mot klippor och skär.

About these ads
Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sommarhuset av Anna Fredriksson – sommaridyll spetsad med ångest, svärta och syskonrivalitet

  1. Ping: Otippad lästrend – när pensionärerna slår tillbaka! | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s