Dubbelexponering – en relationsroman av Suzanna Dilber

Jag älskar idén att skildra triangeldramat mellan den gifta mannen, frun och älskarinnan växelvis från fruns respektive älskarinnans perspektiv. Och inledningsvis är det också en mycket tät och välskriven relationsroman jag har framför mig. Redan på första sidan är katastrofen ett faktum. Josefin får ett telefonsamtal, hennes väninna har sett Ola stå och hångla på öppen gata med en yngre kvinna – en annan kvinna. Hennes värld rasar samman. På bara några sekunder har hennes verklighet bytt skepnad, tryggheten i det sexton år långa äktenskapet är bortblåst, framtiden plötsligt oviss.

Dubbelexponering – det inbundna originalomslaget

Parallellt med Josefins kris, hennes sätt att förhålla sig till och hantera makens otrohet; ett svek som sträcker sig långt bortom en kyss, får vi följa ”den andra kvinnan”. Den unga teatraliska skådespelerskan som kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan stark passion och ödeläggande ensamhet i hopp om att den gifta äldre mannen ska lämna fru och barn.

Men efter den dramatiska inledningen händer just inte så mycket mer trots att jag lägger sida efter sida bakom mig. Det är här någonstans det börjar bli tradigt. Älskarinnans röst som inledningsvis kändes både välformulerad och poetisk blir efter några vändor ganska tjatig. Och Josefin som så handlingskraftigt rörde om och skapade förändring, skapade rörelse framåt, tja hon spenderar kapitel ut och kapitel in med att renovera hus på Gotland. Mannen Ola, han skymtar bara förbi som en skugga, närapå fragmentarisk trots att han så uppenbart står i berättelsens centrum. Det är runt honom de båda kvinnorna hela tiden förhåller sig, men han känns ändå aldrig riktigt som en människa av kött och blod. Det täta relationsromansdrivet har bytts ut mot diskbänksrealismens grådassiga vardag. Kanske skänker det berättelsen en starkare verklighetsförankring, men jag saknar dramatiken!

Dubbelexponering kommer som pocket i december

Dubbelexponering kommer som pocket i december – med detta lika intetsägande omslag.

Relationsromaner i största allmänhet fascinerar mig. Trots att jag kommer på mig själv med att skumma igenom längre och längre partier av boken så vill jag inte helt lägga den ifrån mig. Med en så välskildrad och fångande inledning lever hoppet om ett fantastiskt slut kvar hela boken igenom, trots det segdragna mittenpartiet. Jag väntar på ett syfte med det dramaturgiska upplägget, en clash, en grand final.

När slutet (som gör mig frustrerad) väl kommer sitter jag kluven. Jag kan inte helt förkasta den, men inte heller till fullo rekommendera den. En sak jag dessvärre är beklagligt övertygad om är att det intetsägande omslaget riskerar att fjärma potentiella läsare (det gäller både den inbundna boken och pocketutgåvan). Och är det något denna roman förtjänar så är det betydligt bättre än ett vilseledande otydligt omslag.

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dubbelexponering – en relationsroman av Suzanna Dilber

  1. Pingback: Otippad lästrend – när pensionärerna slår tillbaka! | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s