Segraren står ensam av Paulo Coelho (hårdare än vad somliga tror)

Coelho är tillbaka med sin tolfte roman. Denna gång är skådeplatsen filmfestivalen i Cannes och på denna fåfängans marknad får vi möta fyra olika personer, alla till synes vackra och framgångsrika. De har alla sin högst personliga anledning att vistas i Cannes, och deras öden kommer under ett intensivt dygn, på ett berättartekniskt sofistikerat sätt, att korsas och flätas samman. Vi möter bland annat den ryska mångmiljonären Igor. Han är besatt av att vinna tillbaka sin före detta hustru Ewa, som besöker festivalen med sin nya man. Igor är en ovanlig man, intensiv och kallt beräknande. Det här ska inte bli någon vanlig försoning. Han har lovat sin älskade att han ska förstöra världar för att få henne tillbaka, och han håller alltid sitt ord… mycket snart inträffar en rad till synes oförklarliga dödsfall. Något som kommer att påverka det fyra huvudkaraktärernas liv på ett högst fundamentalt vis och tvinga dem till nya livsval och öden.

Så väl romanens skådeplats som litterära språk riktar sig till en bredare och mer kommersiell publik än Coelhos tidigare romaner. Personligen har jag en väldigt kluven inställning till Paulo Coelhos böcker. Till att börja med kan jag inte låta bli att läsa dem. Vissa (vilka låter jag vara osagt) har jag blivit direkt provocerad och arg av då jag upplevt dem som om de försöker skriva mig på näsan och svälla ut i någon slags pseudofilosofiska pretentiösa visdomsskolor. Medan andra har jag upplevt som vackra, tankeväckande och poetiska där det enkla men ändå så sofistikerade ordvalet har broderat upp mentala bilder med utsökt estetisk kvalité.

Segraren står ensam gör mig varken arg eller hänförd, den är helt enkelt en välskriven bra historia från en skicklig författare, svår att lägga ifrån sig, lätt att läsa och väl värd att rekommendera till alla som längtar efter en god roman. Älskar man Coelho för hans mellan-raderna-visdomar och minnesvärda citat finns risken att man upplever denna som en plattare berättelse, tycker man däremot att Coelho kan framstå som överdrivet pretentiös är det denna och inte exempelvis klassikern Alkemisten man ska sträcka sig efter i bokhyllan – för sträcka sig efter Coelho bör man, åtminstone någon gång i livet.

Tips! Till dig som gillar Coelho, självklart har även han en blogg: http://paulocoelhoblog.com/ där han poserar i solglasögon och skinnjacka, jag känner nästan deckarvibbar. Min fördomsfulla hjärna såg framför sig en lite mer nyandlig aproach, lite mer vita linnebyxor och korslagda ben, men icke!

Coelho - Hårdare än vad somliga tror!

Det här inlägget postades i Romaner, Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s