Vyssan lull av Carin Gerhardsen slåss med de andra i deckaröversvämningens tidsålder

Conny Sjöberg och hans kollegor på Hammarbypolisen i Stockholm står handfallna inför den brutala avrättningen av en filippinsk kvinna och hennes två små barn i deras lägenhet. Halsarna är avskurna och det finns blod överallt men inga spår av gärningsmannen. Berättelsen har sin upprinnelse i någonting som hände för länge sedan, när ett ungt par en solig majdag stannar till med bilen vid en kiosk för att köpa lördagsgodis till de två små pojkar som leker i baksätet…

Gerhardsens "Hammarbyserien"

Ännu en svensk deckare. Onekligen välskriven, tät och med en lagom invecklad intrig. Vyssan lull är tredje delen i Carin Gerhardsens ”Hammarbyserien” (tidigare utkomna är Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn), vilka alla utspelar sig i södra Stockholm med knytpunkt på Hammarbypolisens station.

Jag måste erkänna att jag kände en viss trötthet över att ta mig ann ännu en deckare med poliser i huvudrollen, de har blivit många på sista tiden, men det gick snabbt över. Vyssan lull är fångande och jag var fångad med näsan mellan sidorna! Nu har ju jag beklagligt nog inte kommit mig för att läsa de två tidigare böckerna, vilket jag misstänker hade fördjupat läsupplevelsen. Resultatet blir att jag känner mig lite pikad när hänvisningar till äldre intriger dyker upp, men inte tillräckligt för att känna att jag skulle vilja avstå från denna intrikata historia. Berättelsen tar sig ann inte bara nutiden utan väver stilfullt in det förflutna och bjuder på en psykologiserande förklaring till roten till de grymma brotten, härligt besvarande frågorna ”hur kunde detta hända” och ”varför”.

Jag upplevde Vyssan lull lite som en Beckfilm, den fångar i stunden, det finns spänning och poliser och en intrig som man gärna vill veta hur den reder upp sig. Berättelsen fördjupas ytterligare om man redan ”känner” karaktärerna, gör man inte det blir handlingen något plattare men huvudintrigen intakt spännande, precis som i Beck. Men liksom Beckfilmerna så slåss Gerhardsens poliser inte bara med sina egna intriger, brotten som begås i berättelsen, utan även med den hårda konkurrensen av senaste årens totala deckaröversvämning.

Vyssan lull gör sig helt klart bra som självständig deckarhistoria, välskriven och klassisk i sitt stilistiska grepp, men jag misstänker med facit i hand att den hade bjudit på en mer delikat läsupplevelse mot en läsbakgrund av de tidigare två delarna. I den stora deckarfloden utgör Vyssan lull en sidotröm, vill man så glider man med och fångas upp, men man behöver knappast oroa sig för kallsupar. Det är helt enkelt en lättslukad historia med bra driv, läs den när du behöver en stunds avkoppling – är det vad du söker så är Vyssan lull din bok.

Så här kul kan man ha med en deckare, en kniv och lite grönsaker!

Tips! Om du peppar på mer från Carin Gerhardsen så kommer hennes fjärde bok, Helgonet, om poliserna på Hammarbypolisen ut nu i juni!

Utredningen av mordet på en älskad och respekterad familjefar, religiös, generös och med ett brinnande intresse för ungdomsfotboll, leder Hammarbypoliserna ut på en resa till skräckinjagande platser i mörkaste skogen. De tar dem till ett hillbilly-Sverige de aldrig tidigare stött på, till andra sidan jordklotet och till de svartaste delarna av människans själ…

Det här inlägget postades i Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s