I det tysta av Vicky Jaggers & en reflekterande ursäkt om att frossa i andras lidande

De senaste åren har så kallade ”sanna historier” seglat upp och blivit till en egen genre som ofta når bästsäljarstatus. (Mestadels tragiska uppväxtskildringar i självbiografisk anda berättade ur offrets perspektiv.) Kanske var det med Dave Pelzers Pojken som kallades Det, utkom på svenska 2001, uppväxtskildring med systematisk vanvård och så väl psykisk som fysisk misshandel, som trenden startade?

Det riktigt snygga omslaget fick mig på fall!

I Vicky Jaggers I det tysta hittar man alla beståndsdelarna som bygger upp en ”klassisk sann historia”; ångest, utsatthet och (fullmatad med) skuldkänslor, i det här fallet; dramatiskt skildrat av en till synes ovan författare. Vicky Jaggers blir som tolvåring gravid med sin patologiskt våldsamme och uppenbart psykopatiskt lagda fem år äldre bror efter upprepade våldtäkter under familjens tak. Det är den fruktansvärda berättelsen som driver historien framåt, där den ena tragiska händelsen avlöser nästa. Språkligt är berättelsen inget praktexempel men den enkla tonen, många gånger upplevd som dagboksanteckningar eller ett samtal i förtroende, har till fördel att historien hamnar ”närmare” läsaren och upplevs som mer påträngande. En stor del av berättelsen skildras om inte ur, så med utgångspunkt från, ett barns perspektiv vilket är något som ytterligare förstärks av det litterärt torftigare språkbruket. Jaggers själv hoppas att historien ska hjälpa andra som varit utsatta för liknande hemskheter men den kan lika gärna läsas i syfte att uppskatta hur bra man själv har det i jämförelse. Gripande, fruktansvärd och utelämnande är andra beskrivningar som kommer väl till pass.

Varför läser man sanna historier?
Låg det något i 1980-talets videovåldsdebatt, månne? Har vi blivit så cyniska och våldsavtrubbade att jakten på det förskräckliga och fasansfulla har drivit oss till sanningens hardcore-territorium? Är det inte sant så är det inte hemskt nog och ju sannare och hemskare(!) desto mer eftertraktansvärt att frossa i? Eller är det jakten på tröst och hoppfulla ”happy endings” som i samma hårda och cyniska värld gör att vi dras till dessa berättelser? Och ja, jag säger medvetet vi, inte som ett slags ”royal we” för att jag snart är på väg in i kungafamiljen, utan för att jag är långt ifrån ensam om att plöja dessa samtida pseudogrekiska dramer. Sanna historier är ju som ovan konstaterat omåttligt populära, de säljer som smör i solsken!

Själv har jag inget bra svar och många dåliga ursäkter för varför jag gång efter annan sitter med en sann historia i handen. Vad gäller andra-världskriget-skildringarna (minst lika fruktansvärda, har plöjt mängder) kan jag hänvisa till mitt historieintresse och min fascination över en tidsanda där till synes galna normer fått löpa amok och impregnera kreti och pleti med salongsantisemitismens brist på ifrågasättande. Vad gäller rockbiografierna (har plöjt mängder) så kan jag hänvisa till ett glupskt musikhistoriaintresse och det alltid lika ljuvliga pusslet man kan lägga med ny kunskap om bakomliggande händelsers påverkan på historien. I rockbiografiernas fall; tillkomsten och innebörden av texterna och musiken, detta i en ljuvlig ofta helt galen mix av vansinne och skvaller!

Men tillbaka till de sanna historierna. Kanske krävs det att vi sneglar mot en av civilisationens vaggor. Grekiska dramer var ju omåttligt populära på sin tid, kanske inte nödvändigtvis ”sanna” men detta faktum ursäktas av att videovåldet ännu inte sett dagens ljus. Törsten efter fasansfulla historier har helt enkelt mångtusenåriga rötter inte bara tillbaka till de gamla grekerna. Summa summarum, för att citera Freud så, kanske det är så enkelt att ”Some times a cigarr is just a cigarr”, det vill säga, det är bra ”historier” med driv, intrig och garanterad dramatik, vem är jag att inte låta mig lockas av detta?

"Some times a cigarr is just a cigarr" Sigmund Freud

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Brutal truth. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s