Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld – en fantastisk berättelse full med rå svart humor – och konsten att tackla en kaskadkräkning i rusningstrafik

Ut genom dörrarna på den fullpackade tunnelbanan väller inte en massa folk, ut genom dörrarna sprutar en kaskadspya. Låt mig spola tillbaka någon minut i tiden. Stockholmskväll (igår kl. 17:49 för att vara exakt), rusningstrafik i normaltung kaliber. Det vill säga tågen är packade, men med lite god (ond brukar också fungera) vilja och taktisk placering vid dörrparen när tåget bromsar så kommer du sannolikt på. Med min bok i högsta hugg står jag strategiskt placerad, varje minut extra håller mig borta med exakt samma tidsrymd från middag och värme, så jag månar om mina minuter (inte bara för min egen skull). Kanske är det hungern som gör att jag flackar med blicken mellan boken och tåget, som gör att jag inte står som en uppslukad bokläsande zombie i min egen värld skapad mellan mig och sidorna av Jenny Jägerfeld. Kanske är det hungern som gör att jag inte sveps med som sjögräs mot klipporna, som en identitetsbefriad del av rusningstrafikanternas gemensamma kroppsmassa som väller in och ut ur tunnelbanetåg likt en enda organism. Det är så jag brukar agera i rusningstrafiken, mindre medvetenhet, mindre krångel. Men inte idag. Jag är observant. Så när tåget bromsar in och dörrparen öppnar sig kastar jag mig baklänges (som tur var stod det ingen med kroppstypen liten och kort bakom mig och mina klackar) väjandes med ett förvånat och lätt fascinerat ansiktsuttryck. Jag hade kunnat bli duschad med ett mindre niagarfall från helvetet, men magiskt hade superhjältereflexerna räddat mig och jag visste inte vad som var mest överraskande. Att det väller ut en kaskadspya när dörrarna öppnas eller att jag lyckades väja undan.

Skor - dax att pulsa!

Ytterligare en halv minut senare stod jag på tunnelbanan, inklämd mellan vinterkläder, tacksam över mina tjocka skor som jag hoppades hade klarat sig hyfsat och smed planer på hur jag skulle pulsa genom snö för att få bort spåren av okänd mans magsäcksinnehåll. Jag återgick till min bubbla som boken skapade och hoppades att alla andra var för stressade för att lägga märke till att jag skrattade högt (och att jag sannolikt hade stänk av kräks på mina skor). 

Här ligger jag och blöder, materialiserad på mitt skrivbord

Här ligger jag och blöder är inte bara vinnare av Augustpriset, en snygg framsida, en grym roman, en ungdomsbok, utan även en extremt underhållande berättelse med ett fantastiskt språk spetsat med riktigt svart humor.

Den handlar om 17-åriga Maja som går estetiska programmet, har svart lugg och alternativa kläder. En morgon när jag kom till jobbet låg den på mitt skrivbord och frestade, så jag ögnade de första två sidorna och sen var jag fast. Den tar mig tillbaka till mitt 17-åriga, alternativa jag och allt det som framstod som akut och viktigt, då, när man var 17. Läs den och skratta högt, läs den och få ont i magen över allt som är svart och fruktansvärt och skratta ännu mera för att det är beskrivet med pricksäkerhet, humor och en stor portion värme. Jag ska ge ett exempel – inledningen:

Blodet sprutade
Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.
Jag stirrade på tummen, det som var kvar av den vill säga. Dess bleka vårvinterskinn och så det där rosaröda inuti. Köttet. Tänkte sakligt att jag nog sågat av den ganska rakt, att snittytan var jämn, vilket väl var bra. Eller? Jag letade i mitt inre efter relevanta erfarenheter, men jag var blank. Tom. Min kunskap om avsågade kroppsdelar var begränsad. Snittytan var förresten ganska svår att urskilja eftersom en massiv ström av blod plötsligt sprutade rakt upp. Som en liten gejser.

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld – en fantastisk berättelse full med rå svart humor – och konsten att tackla en kaskadkräkning i rusningstrafik

  1. Ping: Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld – kärlek, förvirring, svart humor & blandband | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s