Señor Peregrino av Cecilia Samartin – på lunch med författaren, romanen och de små och stora kulturella kliven

Små ögonblick och stora existentiella frågor

Jag blev inbjuden på en författarlunch i fredags. Det var med den kubansk-amerikanska författarinnan Cecilia Samartin. Eftersom jag av en tillfällighet råkade ha ett exemplar av hennes pocketaktuella roman Señor Peregrino liggandes i högen av böcker jag funderar på att läsa, kändes det som det självklara valet. Jag ska inte sticka under stol med att det var en skön kontrast med klassiskt bearbetat romanspråk i jämförelse med Den motvillige monarkens journalistiska och lite torra symbios av fakta & skavllerjargong. Hon har jämförts med Paulo Coelho och Isabella Allende och jag förstår varför. 36 sidor in i romanen hittar jag följande citat:

Världen är full av mirakel… varje människa måste hitta de mirakel som tillhör just henne.

Jag gillar det och skulle inte bli förvånad över att hitta ett liknande citat i just en Coelho-roman. Språket är enkelt men sofistikerat, filosofiskt på ett självklart och (för det mesta) opretentiöst vis. Berättartakten känns på något vis harmonisk samtidigt som historien lockar och håller mig som läsare bunden vid boken.

Señor Peregrino – en roman som fångar de små detaljerna i de stora frågorna
Romanen handlar om Jamilet som föds i en liten fattig Mexikansk by med ett fruktansvärt födelsemärke, köttiga röda blodådror som löper som ett ormbo och sträcker sig från skuldrorna ner till knäna. Byborna är övertygade om att hon är märkt av djävulen och att det vilar en förbannelse över flickan. Under hela uppväxten försöker mamman att med hjälp av olika s.k. curanderos att bota/få bort märket med hjälp av dekokter och andebesvärjelser, men detta är till ingen nytta och mycket plåga. Hoppet tänds när Jamilet får höra talas om det stora landet i norr, där husen räcker hela vägen upp till himlen och där det finns läkare som kan ta bort märket. Utklädd till man tar hon sig därför över gränsen och det är där i det nya landet som hon kommer i kontakt med den udda och gåtfulla mentalsjukhuspatienten Señor Peregrino.

In i berättelsen om Jamilet vävs nu ytterligare en berättelse som löper parallellt, Señor Peregrinos historia. Här någonstans känns inspirationen (?) från Paulo Coelho mer påtaglig än någonsin, med fåraherde som söker andevärlden, hamnar på pilgrimsvandringen mot Santiago de Compostela, möter kärleken. Berättelsen pendlar i dessa partier bitvis på gränsen till det pretentiösa, men är onekligen både välskriven och underhållande. Jag uppskattar meningar som; Han vände blad på samma sätt som den gamla damen hade gjort, som om tiden stod still och universum hade öppnat sina dörrar så att hjärnan kunde gömma sig själv och lycklig sväva omkring i en nyfunnen dimension. Ja, jag tycker att de är underbart att läsa romaner som stundvis känns som lyrik, det är en värme som sprider sig från magen och drar med sig mungiporna upp mot himlen när jag läser meningar där det vilar sant engagemang och arbete bakom. Meningar som man gärna läser om och som är mer än bara ett transportmedel för att berätta en linjär historia. Huvudberättelsen om Jamilet håller trots allt de lite mer högtravande bitarna som framförallt återfinns i Señor Peregrinos historia, i schack och gör läsupplevelsen sällsamt behaglig.

Lunchen, kulturen och de kulturella klivet
Cecilia Samartin är i Sverige för att marknadsföra sin roman Drömhjärta som släps nu i mars. (Det vill säga inte den boken som jag just läste.) Jag snubblade bokstavligt talat ned för trapporna på restaurang Prinsens nedervåning, injagad från blåsten och det spontana snöfall som hör vårens nycker till. Vi var ett litet sällskap och Cecilia berättade öppenhjärtligt om sig själv och sitt författarskap samtidigt som maten spelade på smaklökarnas allra finaste konsertorgel. Jag förbannade lite det faktum att jag inte lyckades få med mig en kamera men tog en laddning mentala minnesbilder av det hela istället. Av det lilla jag läst av Cecilia Samartins författarskap personifierade hon mycket av känslan man får när man läser henne. Hon utstrålade värme och ett behagligt lugn samtidigt som ett brinnande intellekt och engagemang återspeglades i allt hon sa. Hon berättade att hon finner mycket av inspirationen till sitt författarskap i sitt arbete som psykoterapeut och socialarbetare åt människor med latinamerikansk bakgrund, som liksom hon själv har erfarenhet av att stå mitt emellan två olika kulturer. En stor del av lunchens samtalsämnen kom att kretsa runt Kuba. Om politiskt förtryck, om att leva i exil, om en längtan efter att återse ett land som krockar med ett politiskt ställningstagande och inte minst om romanen Drömhjärta vilken utspelar sig i 1950-talets Kuba och har kommit att bli politisk utan att det var det ursprungliga syftet, just på grund av hur situationen där ser ut.

Berikad i kropp och sinne av god mat och intressanta diskussioner, trevligt sällskap och en onekligen fantastisk restaurang sken solen åter ute på östermalms gator, jag tog tillfället i akt och flydde mot Söder, från nya bekantskaper mot gamla vänner och trygga kvarter, bort från det posha för att på en utflykt mellan kaffe och secondhandbutiker se, vad som såg ut att vara, Jens Lapidus sitta i ett caféfönster. Jag bestämde mig för att tro att det var han. Nöjd över att ta det i sammanhanget lilla kulturella klivet mellan två av Stockholms malmar kunde jag lika nöjd konstatera att jag indirekt fortsatte på dagens författartema genom min lilla kändisspaning, en på varje malm. (Det var jag och sjömännen nu, ni vet de med en flicka i varje hamn. Nåja kanske inte riktigt.)

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Señor Peregrino av Cecilia Samartin – på lunch med författaren, romanen och de små och stora kulturella kliven

  1. Ping: Drömhjärta av Cecilia Samartin – en fängslande roman som går rakt in i hjärtat | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s