Pocketmingel i riddare Katos borg; rödvin, snittar och författare

Snittar & rödvin

Månpocket & Bonnierpocket bjöd in till ett förträffligt trevligt pocketmingel på Clarion hotell vid Norra Bantorget. För alla som varit i Stockholm efter byggandet av denna brutala arkitektoniska kreation i domedagssvart torde inte associationen med riddare Katos borg ligga så långt bort. Mina misstankar befästes ytterligare när jag steg in på toaletten där allt var glänsande och svart ner på toalettpappersnivå. Det andades lite maliciös excentriker över det hela, jag måste erkänna att jag gillade det.

Snittar istället för middag, delikata snittar, snittar med rödbetor och pinjenötter, snittar med räkor och snittar dekorerade med lingon. Vi undrade om vi skulle drabbas av pinjemun*, detta fantastiska lilla nutidsbrydderi som balanserar mellan fånighet och kitsch. Sköljde ner med rödvin och lyssnade på författarna som var där och berättade om sina böcker.

Författarna
Jag blev glatt överraskad av Robert Gustafsson. Överraskningsmomentet bestod i att han var där och han var hysteriskt rolig, vilket med lite reflektion var mindre överraskande. Han varvade högläsning ur sin självbiografi Från vaggan till deadline med att med mycket humor och en stor skopa svärta berätta om dito bok. Louise Boije av Gennäs berättade om sin nya romantrilogi, Högre än alla himlar, som kvalade in på toppen av kasta-mig-över-direkt-böcker. När Emma Jangestig berättade om sin bok Varför gråter inte Emma? var jag tvungen att snegla mig omkring för att se om det bara var jag och rödvinet, men fick snabbt bekräftat att flertalet lyssnare såg daggögt tagna ut. (Emma är kvinnan vars barn blev brutalt mördade av en galen tysk exflickvän till hennes dåvarande sambo för tre år sedan, de sk Arbogamorden.) Sen hade vi Alexandra och Alexander Ahndoril alias Lars Kepler vars senaste bok Paganinikontraktet kommer ut på pocket i sommar. De är sockersöta. De är bedårande. Inte enbart för att Alexandra såg ut som en docka utan för att de har ett helt fantastiskt samspel där de får en dialog att framstå som en monolog, som om de tidvis är samma person fast i olika kroppar. Inte minst är de fantastiska författare. Jag tokplöjde boken på bara några dagar redan när den kom, och lovar här en recension inom kort. Allt som allt var det en ljuvlig samling spretiga karaktärer att lyssna till med den enda gemensamma beröringspunkten att de skrivit en bok.

Lars Kepler

Riddare Kato dyker upp
Efter presentationerna stod det fritt att stanna kvar och mingla, glasen fylldes på av flitiga servitörer och från ingenstans dök kvällens riddare Kato upp, i form av en bedårande vacker kvinna från Pocketgrossisten som blivit satt som någons slags, om jag förstod det hela rätt, projektledare, för den av många inom bokbranschen kritiserade ”Åhlénsaffären” (se debattartikeln nedan). Vilket i korta drag innebär att den Bonnierägda distributören tar över Åhléns bokavdelningar med resultatet att handelskedjan från förlag till slutkonsument i alla led kontrolleras av Bonnier med risk för ett strypt utbud av litteratur från övriga förlag. Onekligen intressant. Onekligen otippat minglande.

Många glas rödvin senare åkte jag för att möta upp min sambo. Han sa, vi sitter på Järnet i Gamla stan, där och då började Bo Kaspers låt snurra, sen dess har jag haft Ett ögonblick i sänder på hjärnan. Jag gnolade på den på vägen dit över järntorgets kullerstenar, det var det sista jag ”hörde” innan jag somnade och det första jag kom på mig själv med att humma på när jag trampade iväg på cykeln i morse. …restaurangen heter Järnet, jag beställer in en mellanöl och en fyra Fernet… och  tar en dag ett ögonblick i sänder och hoppas innerligt att inte något händer…

Nu sitter jag här och tänker på gårdagen, på intryck; av konkurrenter, av svart toalettpapper, av lyxiga snittar och luddiga samtal och jag undrar om det är pinjemun som drabbat mig eller om mjölken i kaffet är lite skämd? Jag vet inte, men gårdagens rödvin pulserar innanför tinningen och jag behöver verkligen det där kaffet. Jag tar ett ögonblick i sänder och hoppas innerligt att kaffet ska ha effekt.

Till Anette: *Pinjemun är ett fenomen som uppträder hos somliga personer när de ätit pinjenötter. Fenomenet innebär en metallisk, bitter bismak som uppträder efter några dagar och som kan hålla i sig i några dagar eller mer. Fenomenet är hittills oförklarat, men misstänks bero på ämnen i kinesiska pinjenötter. Ibland hävdas att pinjemun uppkommer när man ätit härskna pinjenötter.

Se även:

Livsmedelsverket om fenomenet Pinjemun >>

Hanna Hellqvists kåserande krönika om Pinjemun >>  

Arbogamorden >>  

”Åhlénsaffären” >>

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s