Dekadens, fria bröst, kultur och gaspedaler – redan fredag – nästa vecka blir det mer av Bingo Rimér

Redan fredag. Vart tog veckan vägen? Varför kommer dagarna alltid med en aura av överraskning runt sig? (va? redan torsdag, va?! redan måndag… och idag; va?!! redan fredag.) Förra helgen gick i allra högsta grad i kulturens tecken, med dragning åt det dekadenta och depraverade. Jag hade en angenäm nattklubbs-upplevelse som innefattade svärdslukare i negligé, burleskdansöser i badbalja och strass med befriande dallrande magar, rumpor och bröst, i allra högsta grad påverkade av tyngdlagen, en fakir med strykjärn hängande från sina genitalier samt ett band med ett behagligt flummigt sound som drog åt Tom Waits. Detta ackompanjerades av en tysk DJ med det fantastiska artistnamnet Anita Drink! Svårslagen show med andra ord.

just nu på Nationalmuseum

Nattlivsdekadensen följde jag upp på söndagen genom att besöka den på kultursidorna hett omdiskuterade utställning Lust & Last på Nationalmuseum. Den var precis som jag misstänkte; underhållande med allt för kraftig slagsida åt det sensationslystna. Beklagligt nog (jag hade hoppats på motsatsen) saknade den röd tråd och kändes en smula diffus och splittrad. Exempelvis hade det varit fint med lite mer förklaringar till de olika verken, inte minst till deras respektive placering i förhållande till varandra. Jag misstänkte starkt att det måste vara något sexuellt laddat att hålla i en viss typ av rotfrukt på 1600-talet eftersom flickan på oljemålningen varken var naken eller synbart besudlad, men det hade varit fint att få det bekräftat. Konstvetaren inom mig är troligen analfabet eller gravt deprimerad och vägrar att svara på frågor, alternativt en torkad krukväxt som jag glömt vattna med näring, alternativt en lydig version av Adam&Eva som tvärvägrade äta kunskapens äpple (ja, jag pratar fortfarande om konstvetaren inom mig, den måste vara där någonstans).

Pedaler minsann

Veckan flög fram i rasande fart och min körlärare Bengt (med vilken jag körde bil för andra respektive tredje gången i mitt liv denna vecka) uppmanade mig att inte köra fullt så fort och tryckte behjälpligt på sin egen bromspedal med jämna mellanrum. En mast, en buske, en gångväg – de undkom min dödsmaskin med blotta förskräckelsen och knappa marginaler.

Hungerelden, uppföljaren till Kråkflickan, fantastiskt spännande läsning...

Och böckerna då? Bortsett från att jobba med dem har jag trasslat in mig i ett triangeldrama där jag står mitt i tre helt olika typer av mycket fångande och mycket olika berättelser. Jag har kommit ungefär halvvägs i alla tre, varav den ena bjuder på mord och död bara några meter från mitt hus vilket alltid är lika spexigt, så länge det är fiktion vill säga. He.

Nästa vecka kan jag lova både en intervju (på vår hemsida pocketstallet.se) med Bingo Rimér som behjälpligt och entusiastiskt svarat på mina frågor, samt en recension av hans biografi En flickfotografs bekännelser – vilket är, om inte annat, en återknytning till förra helgens totala dekadens med skillnaden att det i Bingos värld inte tycks existera några bröst som lyder under tyngdlagen.

Ikväll ser jag fram emot att lyssna på min kollega som utöver att förgylla mina luncher med ordvitsar av varierad kvalité även spelar på Mosebacke! Kom kom!

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s