Intrigspaning med fokus på Bodströms Inifrån – makten, myglet, politiken

Förra veckan ägnade jag mig åt att spana och hålla span. (Som någon av er kanske gissat så består min värld just nu i huvudsak av två saker. Körkort och böcker.)

Den privata följetången – Körlektion no 4.
Fjärde lektionen cirkulerar vi runt kvarteret i bästa privatspanaranda. Jag är en hyfsat dålig spanare och har fullt upp att fokusera på att blinka för höger respektive vänstersväng om vart annat vilket resulterar i vevande vindrutetorkare, blinkers åt höger och sväng åt vänster, full gas i kurvan istället för lätt broms och en körning värdig en slalomåkare i samband med sneglingar i sidospeglarna. Som tur är så är det ett lugnt kvarter och när det plötsligt stegar ut en man i gatan lyckas jag tvärbromsa – inte gasa – bromsa. Mot slutet av lektionen har vi känt g-kraften i kurvorna och jag har tagit steget bort från Mr Bean och närmat mig en (kanske inte förstklassig men ändock) privatspanare. Fortfarande inget fickparkerande, ”vi är inte där än” säger Bengt, istället har han lärt mig att säga ”sväng” på grekiska. ”Stripsi, stripsi” hojtar Bengt och jag svänger för glatta livet!

Den mediala följetången – Bodström v/s Juholt.
Något jag aktivt hållit span på är en annan intressant följetång (bortsett från min privata följetång, bilkörningen); pajkastningen mellan Håkan Juholt och Thomas Bodström. När alla trodde att Bodström var i USA för att skriva ytterligare en deckare…(Spänningshöjande musikslinga nu: drum-du-dum-drum-dum). Istället kom han hem med Inifrån – makten, myglet, politiken där han levererar bakom kulisserna-”avslöjanden” om sina tio år i den socialdemokratiska makttoppen. Han levererar även med bästa självhjälpsboksanda handfasta tips om hur Socialdemokratiska arbetarpartiet ska reformera sig själva.

Ett av förslagen är ett namnbyte. Han menar på att man borde kapa bort det där med arbetarparti för att öppna upp så att folk inom alla yrkesgrupper känner sig hemma. Samtidigt menar han att alla partier vill vara Socialdemokrater, Vänstern vill inte längre vara kommunister (vilket knappast är någon nyhet, K:et föll bort redan för drygt 20 år sedan) och till och med Moderaterna gick på val under slagordet ”det nya arbetarpartiet” (vilket väcker en helt annan debatt som inte får plats just här just nu) och vänta nu; Socialdemokraterna ska enligt Bodström inte kalla sig arbetarparti men Moderaterna står oemotsagda, det börjar för mig likna (o)lustiga huset. (Stripsi?)Kortfattat tolkar Bodström trenden som att samtliga partier rör sig mot en socialdemokratisk politik och denna politik är om jag uppfattar den underliggande innebörden rätt; mitten. Borde de ens få hålla i röda fanor på första maj med den inställningen? Nå väl, jag släpper detta för nu och kastar mig tillbaka in i rollen som intrigspanare.

En medioker deckarförfattare med större erfarenhet av fotboll än politik
Juholt som snart börjar bli känd för sina snarare emotionella och underhållande, än genomtänkta uttalande svarade på Bodströms bok att han är ”en medioker deckarförfattare med större erfarenhet av att spela fotboll än från politiken”, varpå Bodström i sin tur svarar att Juholt är en pamp som borde vara tacksam över hans råd. Anledningen till att Juholt blev så uppretad i första vändan kommer sig med största sannolikhet av påståendet att han kom till makten genom en kupp mot Mona Sahlin.

Det är inte första gången som Håkan Julholt kritiserar Thomas Bodström offentligt, redan 2009 krävde han i ett medialt utspel av dåvarande partiledare Mona Sahlin att hon skulle ingripa mot Bodström. >>

Bodström i Godmorgon Sverige

I tv-sofforna sitter Bodström och svär vid sin socialdemokratiska själ, man kan nästan höra det socialdemokratiska hjärtat slå med jämna röda slag samtidigt som han de facto sitter och mer eller mindre sågar partiet vid fotknölarna. (Stripsi?) Hur var det nu med den socialdemokratiska lojaliteten? Det komiska är dessutom att i samma veva som Bodström sitter och kritiserar Juholts ledarskap och oförmåga till nytänkande går det för första gången sedan före valet bättre för partiet än på länge och i den senaste opinionsundersökning hade de gått om moderaterna (stripsi).

För att twista till intrigen ytterligare passar Svenska dagbladet, som inte är direkt kända för att vara några vänsterkramare, på att i en signerad ledare jämföra Juholt med Berlusconi. >>

Mona Sahlin uttrycker sig pragmatiskt och vill inte uttala sig om boken innan hon har läst den men jämför Bodström med Zlatan i en intervju i dagens DN. ”Att Thomas säger saker som det blir debatt om är bra… Det vore hemskt med ett landslag med bara Zlatan men det är skönt att det finns en.”

Ju mer jag läser om boken desto mer nyfiken börjar jag bli på denna skvaller- och intrighärd till bok, uppenbarligen väcker den känslor och delar ut kängor åt alla tänkbara håll. Jag börjar förstå varför Bodström lämnar deckarvärlden för verkligheten. Vem behöver fiktion när verkligheten är så här intrikat? Det svänger ju katten, stripsi, stripsi!

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s