Jag finns av Maja-Maria Henriksson – en knivskarp skildring av mobbning och utanförskap

Blundar jag finns jag inte, tänker Johanna när smärtan från Vedins känga borrar in i huvudet. Hon försöker ställa sig upp men Vedin trycker sin sula mot hennes öra som om han fimpade något. Johanna vet att hon inte kommer att lyckas resa sig i dag heller.

Johanna lever med sin lillebror och sin psykiskt instabila mamma. Johanna är fjorton år och går i högstadiet. Johanna vill inte finnas, hennes liv är ett rent helvete och i det helvetet är hon smärtsamt ensam.

Berättelsen är en debutroman som bygger på egna upplevelser. Det är en skrämmande och realistisk bild av psykologin hos högstadieungdomar. Av en vuxenvärld med bortvända ansikten. Det är rakt, hårt, brutalt. Knivskarpa skildringar, inget knussel och inga krusiduller. Och det är så vidrigt hemskt att jag ibland tvingas vända bort ansiktet från boken och ta ett extra andetag innan jag läser vidare.

Med ett enkelt språk och små medel förmedlar Maja-Maria Henriksson en bild av hur det kan vara i högstadiet, för den som hamnat utanför. Under brytningstiden då man är värnlös som ett barn och behöver vuxenvärldens hjälp och beskydd men samtidigt förväntas ta egna trevande steg in i det nya det vuxna, det självständiga och balansen där emellan när man utsätts för systematisk mobbning, misshandel, sexuella övergrepp och trakasserier. Mamma ser inte, vill inte se och beter sig inte bättre själv när hon glättigt frågar om Johanna har haft en bra dag i skolan trots att Johanna kommer hem blåslagen med sönderrivna kläder. Johanna tassar istället på tå och försöker anpassa sig efter moderns nyckfulla humör, ler och använder sin mjukaste röst nu när mamma har bakat vaniljbullar. Detta trots att hon en halvtimme tidigare blivit brutalt och skoningslöst antastad och slagen av sina två plågoandar, jämnåriga klasskamrater, som får hållas. Lärarna i skolan avfärdar det lilla de ser som pojkstreck, tramskonflikter och pubertetshormoner.

Johannas granne Ulla som överlevt cancer säger att livet är en gåva men Johanna skulle gärna vara död ett tag, och jag förstår henne.

Det är en bok som alla borde läsa; elever, lärare, föräldrar och alla som någon gång varit unga. Det är fruktansvärt tungt och ogenomträngligt svart, men det finns hopp.

…hoppet ligger i bokens titel. I emancipationens kraft, i att slå sig fri och i att gå från en vilja att utradera sig själv, göra sig osynlig eller till och med dö, till viljan att ställa sig upp inför världen och säga; Jag finns.

Tips! Se en djupgående intervju med Maja-Maria där hon berättar om boken och om sina egna erfarenheter. >>  
eller läs en kort intervju>>

Tips! Länkar om du vill veta mer om mobbning; vad man kan göra, svar på vanliga frågor etc.
BRIS Barnens Rätt I Samhället>>
Friends>>

Det här inlägget postades i Brutal truth. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag finns av Maja-Maria Henriksson – en knivskarp skildring av mobbning och utanförskap

  1. Jan Wijk skriver:

    Hej Mette!
    Du kan verkligen inspirera tilll läsning. Jag som tyvärr har svårt att ta tag i nya författare, jag går mest och vänta på nya böcker av mina favoriter, känner mig nu tvingad att läsa minst två nya böcker som du recenserat. Jag vet hur jag som författare skall kunna ge dig ett par av mina alster för recension, även om de inte lär nå upp till de som jag nu skall läsa.
    Det vore en dröm, eller mardröm, beroende på din recension, men jag är vllig att ta risken.
    Hälsar Janne , som skrivit humordeckarna ”Backgammon” och ”Bakom girighetens mask”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s