Moment 22 av Joseph Heller, en aktuell klassiker i tider av slagkraftig retorik, krig och ”Responsibility to protect”

I fredags dök det upp ett läsex på Joseph Hellers gamla klassiker Moment 22 på kontoret och det fick mig att tänka på det där med klassiker. Jag körde ett race för några år sedan då jag satte i system att läsa varannan nyutkommen och varannan klassiker. Detta resulterade bland annat i en fantastisk mängd aha-upplevelser och jag insåg rätt snabbt att det är inte för inte som klassiker är just klassiker. De håller klassen trots att åren går.

Moment 22

Moment 22
Under den sommaren och hösten betade jag bland annat av just Moment 22, från 1961, som visade sig vara fantastiskt rolig, jag föll pladask (är inte pladask ett ljuvligt ord apropå ingenting. Note to self; dags att börja frossa i pladaskande) för de språkliga raffinemangen. Moment 22 handlar i korthet om dekadenta permissionsresor till Rom, karikatyrartade personporträtt, det är en svart satir över krigets meningslöshet proppad med galghumor med den fiktive kapten Yossarian i huvudrollen. Stoffet till berättelsen är hämtat från Hellers egen tid som frivillig i amerikanska arméns flygvapen och stationeringen på Sardinien i början av 1940-talet.

Boken blev en kultklassiker under Vietnamkriget och har kommit att ge upphov till att ”moment 22” blivit ett uttryck i dagligt tal.

Det fanns bara en hake och det var moment tjugotvå som fastslog att oro för egen trygghet inför faror som var verkliga och överhängande var en förnuftig tankeprocess. Orr var tokig och kunde avföras ur tjänst. Det enda han behövde göra var att anhålla om det; och så snart han gjorde det, så skulle han inte längre vara tokig och skulle tvingas utföra fler bombflygningar. Orr skulle vara tokig om han utförde fler bombflygningar och normal om han inte gjorde det, men om han vara normal måste han utföra dem. Om han utförde dem, var han tokig och behövde inte göra det; men om han inte ville utföra dem, var han normal och måste utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i moment tjugotvå och lät höra en aktningsfull vissling.

… Yossarian såg det hela tydligt och klart i all dess svindlande rimlighet. Det fanns i dess perfekta parvisa delar en elliptisk precision som var behagfull och chockerande som god modern konst och ibland var Yossarian inte riktigt säker på att han förstod alltihop, alldeles som han aldrig var riktigt säker på god modern konst.”

Ett ifrågasättande av krig
Moment 22 kan och bör läsas som krigskritisk och antimilitäristisk satir, sprungen ur efterdyningarna efter andra världskriget vilket gör den både intressant och aktuell även idag när militära insatser sanktioneras i allt högre utsträckning. En god vän till mig som pluggar vid Uppsala universitet undersökte nyligen RtoP (Responsibility to Protect).

Nutida paradoxer
Grunden i folkrätten är att det råder ett allmänt våldsförbud, folkrätten bygger i sin tur på FN-stadgans suveränitetsprincip. Suveränitetsprincipen innebär att kränkning med militära medel mot en stats suveränitet (dvs inkräktande på annan stats territorium) alltid är olaglig om det inte sker i säkerhetsrådets regi. För att driva militära ”lagliga” interventioner (kriga) krävs det ett allvarligt hot mot den internationella freden. Detta har nu ytterligare utvidgats med RtoP; då det även kan anses plausibelt att gå in med militär makt i en stat vid misstanke om grova brott mot den humanitära rätten (ex folkmord, etnisk rensning etc.). Det har med andra ord skett en utvidgning inom ramen för ”laglig krigsföring”/tredje parts inblandning i en konflikt. Jag är lite för oinsatt i frågan för att basunera ut att det skett ett paradigmskifte i synen på militära interventioners praxis, men det är uppenbart att det helt klart skett en normförskjutning där det blir allt vanligare att tredje part går in och agerar storebror (på ont och gott). Exempelvis kan man utifrån detta belysa det till synes paradoxala i att när Barack Obama vann Nobels fredspris (2009) var han en krigförande president. Hade detta kunnat ske i en värld där krigsföring inte sanktioneras i allt högre utsträckning? Nobelpriset kom till genom en önskan i Alfred Nobels testamente 1895. Fredspriset skulle ges till dem ”som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Är det bara jag som tycker att det känns en smula motsägelsefullt?

Vad får då denna utveckling för konsekvenser? Det medför givetvis risken för militära interventioner i namn av RtoP med skuggmotiv där ett vinstintresse är den egentliga orsaken förklätt i ett ut-och-rädda-välden-hjälte-dåd (*hrm.. USA…hrm-hm*). Kriget håller på att glorifieras – i namn av att rädda ett folk undan sin grymma diktator, i namn av demokratin som en modern version av frälsning. Korstågsfararna ville också bara väl, eller? Beskrivning av vapen och krigsföring estetiseras till den grad att man måste tänka ett varv extra när det talas om målsökande missiler och precisionsvapen vilket ger bilder av det utopiskt ”rena” kriget. Den sorgliga sanningen är i själva verket att det vid varje militär intervention är ofrånkomligt att civila kommer till skada. Det finns inga ”rena” krig.

Nej, det är inte för inte som en klassiker är en klassiker, och i dessa tider kanske Hellers gamla roman förtjänar att dammas av för att vi inte ska förlora perspektiven i en värld satt i konstant förändring där rannsakning och ifrågasättande aldrig får negligeras. Med god litteratur i bagaget tror jag minsann att världen kan bli både bättre och fredligare då den hjälper oss att slippa begå egna misstag utan istället kan lära oss av de redan begångna.

Annonser
Det här inlägget postades i Klassiker, Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s