Den dubbla cykeldöden, tanter i trafiken och kuriosa om vad som komma skall – höstkatalogerna är här!

 

Upplyftande kuriosa från den stora bokbibeln – Svensk bokhandels höstkatalog på mitt skrivbord
En av de saker jag ägnat mig åt denna vecka bortsett från att cykla sönder två cyklar och kasta mig ut i stadstrafiken med egenhändigt manövrerad bil är att se över höstens sortiment, det kan vara mer lärorikt än vad man först kan tro. Exempelvis lärde jag mig idag att Dolph Lundgren började sin karriär som civilingenjör innan han sadlade om till actionskådis i Hollywood. (Fit forever, utkommer i augusti) samt att Bobby Kennedy (bror till J F K) hade 11(!) barn tillsammans med sin hustru Ethel när han inledde kärleksaffären med sin nyligen avlidne brors änka Jackie. (Bobby & Jackie en kärlekshistoria, utkommer i augusti.

Annat spännande släpp i höst är Mia Ajvides romandebut Mannen som föll i glömska om en man som helt enkelt slutar märkas, ingen kan minnas hans ansikte i mer än några sekunder och hans fru minns inte längre deras gemensamma liv (utkommer i oktober). Eller varför inte glädjas åt att Kajsa Ekis Ekmans hett omdebatterade bok Varat och varan – om prostitution och surrogatmödraskap kommer ut som pocket i september. Intressant verkar även Johanne Hildebrants reportagebok Krigare om vad som verkligen händer med de svenska soldater vi skickar iväg till Afghanistan – bakom mediakulisserna.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       

Jag är nyfiken och peppad på nytt!

Johan Theorin byter ut den öländska snålblåsten och spökhistorierna mot västkusten och dagiset Gläntan; en förskola där barnen till de intagna på ”Sankta psyko” går – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Rysarvarning utfärdad och jag som hade avskrivit Theorin efter hans debutroman Skumtimmen med den ältande alkoholiserade mamman vars son mystiskt försvunnit X antal år tidigare, blir plötsligt nyfiken igen. Under läsningen av Skumtimmen pendlade jag mellan suckar och aggressioner riktade direkt mot huvudpersonen vilket resulterande i muttrande mellan kapitlen i stil med; ”ta dig samman kvinna eller ta livet av dig bara, men sluta gnälla och tycka synd om dig själv”. (Sankta psyko kommer i oktober.)

Wine Crime – den svenska deckarvågens mutanter är här
Damm förlag introducerar den nya genren ”Wine Crime” i samband med släppet av Champagnefürern (kommer redan nu i juni) – ”deckare i vin-miljöer”. Well, efter Denise Rudbergs introducering av ”Elegant Crime” (Norstedts förlag) är det väl bara att vackert vänta på nästa egenhändigt konstruerad genre inom deckarvärlden, jag misstänker att det rör sig om en tidsfråga.

De Stora
I övrigt präglas den svenska litteraturhösten framförallt av de Stora släppen från väletablerade författare som Camilla Läckberg, Håkan Nesser, Denise Rudberg, Karin Wahlberg, Viveca Lärn, Henning Mankell, Lars Kepler, Liza Marklund och inte minst Jan Guillou som kommer ut med första delen i sitt (ja helt seriöst nu) episka verk om 1900-talet. Läs högt med mörk basröst och lyssna bara på hur bombastiskt det låter: ”Tre norska bröder. Två världskrig. Ett århundrade.” (Brobyggarna utkommer i september.)

Sammanfattningsvis denna vecka är jag inne på en småskaligare parafrasering (som bör läsas med hes, sprucken och lite lätt desperat stämma) i stil med; Tre fordon. Två trasiga cyklar. En högerfot.

Cykeldöden
Som jag hintat om har jag denna vecka kört sönder två cyklar på tre dagar. Det kan vara en kosmisk konspiration. Den första och enda cykeln jag ägde havererade i söndags när en diskret punktering på bakhjulet utvecklades till en blottad och fritt sladdrande innerslang vilken snodde in sig i kedjan och brutalt tuggades sönder innan cykeln slutligen gav upp mitt i en korsning. Som tur var hade jag på grund av de misstänksamma ljuden från ett allt mer havererande hjul sänkt farten till minimum. Nu kanske det finns de som tycker att man inte borde cykla vidare på en punkterad cykel. Det stämmer. Nåväl, jag tog tillfället i akt och köpte en helt ny – en vit springare på jul. Det är den första ”nya” cykeln jag ägt sedan min stora cykelkärlek; den blåglittriga med stödhjul jag fick när jag var 5. En dag, en enda dag tog det innan jag fick leda min nu haltande springare utmed en golgatavandring snarare än glida förbi med rojalistiskt lätt kupad näve i vink-rörelse på en Eriksgata. Punkterad, liksom mitt hjärta. Nåja, åtminstone den delen av hjärtat där mina cyklar bodde.

Go-kart med Pocketförlaget

Go-kart och Stockholmstrafik
Desto bättre erfarenheter hade jag av bilar, ja, det är korrekt, jag talar om bilar i pluralis. Inledning av, och höjdpunkten på, hela veckan var måndagens Go-kart & middag med Pocketförlaget. Tack Pocketförlaget, det var fabulöst! Även om jag i Go-kart-sammanhanget, liksom gällande cykelincidenterna, anade en viss konspiration, denna gång av blå flaggor. Blå flagga för den oinsatte innebär att du måste släppa förbi bilarna bakom för att du kör för långsamt – ja, jag såg mycket blått men kanske bättre det än motsatsen – det blir liksom lite mindre hetsad tjur och lite mer easy going på det viset. Desto mer drama blev det när jag dagen efter lämnade det lilla lugna kvarteret runt trafikskolan för att kasta mig ut i den ”riktiga” trafiken för första gången. Ringvägen är en synnerligen intressant plats jag nu fått nya perspektiv på. Här samsas utöver bilar från alla tänkbara håll även rödljus, kors- och tvärs-vägar, bussar, cyklar, barn, djur och små tanter med rullatorer (vad gör de mitt i gatan?). Bengt sa; ”lägg vänsterfoten på hyllan och sköt farten med högerfoten.” ”Vilken högerfot” säger jag desperat samtidigt som jag blinkar, svänger och spanar efter fler små ligist-tanter och Bengt svarar på sitt lugna metodiska vis ”ja, du har väl bara en hoppas jag”. Det stämmer, jag har bara en högerfot. En högerfot…

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s