Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes; chic.lit-drottningen über alles är tillbaka med en välfylld klichéladdad kärlekshistoria & det där med chic.lit-böcker över lag

Ode till chic.lit-boken
Chic lit du ljuva eskapism, kom och svep bort mig, svep in mig i luddigt rosa fluff och låt mig frossa i andra människors vardagsbekymmer, kärlekstrassel och intriger. Hela min verklighet tillfälligt utbytt, bortbytt, pausad.  

Marian Keyes v/s chic.lit-djungeln
Jag sjunker ner på bussätet och svävar in mellan sidorna. Med Marian Keyes känner jag mig trygg, försäkrad om en viss kvalitetsgaranti. Annars är chic lit-djungeln ett gissel. Det finns få genrer ur vilka det fullkomligt väller fram så mycket taffligt skriven skräplitteratur som denna. Ändå säljer den som smör i solsken, lockar med precis allt det där välbehövliga för en stunds verklighetsflykt.

En oväntad semester

En oväntat semester, jag fick den i julklapp av en god vän julen 2000, och ja, den är lite party!

Den första chic.lit-boken jag har ett faktiskt minne av var just en Marian Keyes-roman. En oväntad semester hette den och den tog mig med storm. Kanske inte för att den var så hej dundrande fantastisk utan för att jag blev passionerat förälskad i en av karaktärerna. När boken tog slut kändes det lite som att jag hade blivit överraskningsdumpad. Vi hade det ju så bra! Efter det måste jag erkänna att jag läste hennes nästkommande böcker lite i hopp om att han skulle dyka upp igen. (Det hände faktiskt en gång, men då var han inte alls lika snygg och häftig, jag minns inte men han kan ha klippt av sig håret.)

I vilket fall, mycket om allting runt omkring.

Tillbaka till Oväntat besök på Star Street.
Det är lite putslustigt, lite tramsigt och nej inte alls så bra som jag faktiskt förväntade mig. Verklighetsflykt javisst, men den känns överraskande fånig. Det går snabbt att komma in i berättelsen, men sen står man liksom lite och trampar i hallen de första 300 sidorna innan man blir insläppt på allvar och intrigerna drar igång ordentligt. Berättelsen är ett kollage av människorna som lever på adressen Star Street 66 i Dublin och deras liv och relationer. Det kärleksfulla paret som självklart inte har det så där fantastiskt som man först kan tro. Den snygga framgångsrika kvinnan med de klassist chiclittiga eventjobbet, som visar sig sitta lösare och mindre framgångsrikt till än väntat. Den sockersöta men elaka unga kvinnan som bor med de två polska arbetarna som föraktar varandra ömsesidigt och innerligt, eller (?!) och slutligen trädgårdsmästaren som ser ut som en sagoprins och helst inte vill göra en fluga förnär, men visar sig vara uppfylld av ett bekräftelsebehov som gör honom betydligt mindre oskuldsfull än vad hans guldlockar vill påskina. Allesammans är de observerade av ett övernaturligt väsen som svävar mellan de olika lägenheterna och surfar på människornas energier för att få tillgång till deras tankar och minnen.

Trams, tänker jag och avbryter gång på gång denna översockrade flamshistoria med andra böcker. Visst har den sin charm och jag är övertygad om att den hittar sin publik, om inte annat har Marian Keyes en ständigt växande och mycket trogen läsekrets. Den piggar upp en deppig dag när det regnar, den fungerar utmärkt till kaffet när du är sugen på någonting sött och den gör sig väl i en solstol när du längtar efter avkoppling och opretentiös underhållning. Om inte annat så tycker Marian Keyes själv att det är hennes bästa bok någonsin.

Men dessa klichéer som chic.lit-genren aldrig kan få nog av att sondmata sina läsare med börjar bli lite väl uttjatade och Oväntat besök på Star Street gör inga undantag. Jag börjar fundera i konspirationsteoretiska tankebanor om detta inte är att jämföras med hjärntvätt i hur kvinnor bör(?) bete sig när en kärleksrelation tar slut (understödd av chokladindustrins vinstintressen). Eller vad sägs om detta spontant valda citat från ovanstående bok:

”…körde in till centrum och satte sig i ett parkeringshus med flera vångar och grät. Sedan köpte hon en ny duschgelé, lät klippa håret femton centimeter kortare, åt elva biskvier, riktigt stora sådana och kände sig redo att gå vidare.”

Har vi läst det förut? Sett det i otalet filmer och tv-serier? Är det rent av en del av vår kultur att agera på detta sätt i stunder av kärlekssorg (ja, förutsatt att du är kvinna vill säga)?

Om du känner dig beredd att svälja ner lite klyschor av ovanstående modell, varvat med tramsfyndigheter, lite kärlek och lite svärta, men inte så svart att man mår dåligt ordentligt, ja då kanske det är dags att plocka upp denna bästsäljare och kika in i människorna på Star Streets värld!

Det här inlägget postades i Chiclit & feel good. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes; chic.lit-drottningen über alles är tillbaka med en välfylld klichéladdad kärlekshistoria & det där med chic.lit-böcker över lag

  1. Ping: Otippad lästrend – när pensionärerna slår tillbaka! | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s