Hotet mot kulturen – reflektioner över en vinstmaximerat styrd kulturpolitik, bibliotekens framtid och det breda litterära utbudets slutgiltiga ”game over”

Jag läste precis att sedan 1990 så har en tredjedel av alla bibliotek lagts ner. Hälften av dem vi har kvar har integrerats med skolbiblioteken. Skolbibliotek i sin tur, är det bara något som två av tre kommunala skolor har tillgång till, varav endast 25 % är bemannade. Ska man skratta eller gråta åt det ironiska i att den nya skollagen som träder i kraft första juli fastställer att alla elever ska ha tillgång till – ja just det – ett skolbibliotek? E-boksrevolution och digitala mediers frammarsch i kombination med kulturfientligt politiska vindar riskerar att urholka den tryckta bokens mångfald ytterligare.

Ironiskt nog tycker inte ens vår kulturminister om ordet kultur, vilket inte bara är provocerande och uppseendeväckande utan direkt förvånande och ja – skrämmande. När Lena Adelsohn Liljeroth (M) i vintras uttalade sig angående kultursidornas innehåll, i samband med diskussionen om ett nytt Operahus i Stockholm med följande ord; ”Jag skulle gärna se att inte bara de som företräder kulturen utan även de som arbetar på redaktionerna skulle ha en mer inkluderande hållning”, möttes hon föga förvånande av en rejält uppretad kulturjournalistkår. Att vi i dagsläget har en kulturpolitik som gynnar vinstdrivande kultur med bieffekten att den smalare kulturen riskerar att, om inte försvinna så kraftigt marginaliseras, är ingen hemlighet.

Föga förvånande är mot bakgrund av detta därför inte (den borgerligt styrda) kommunen Nackas utförsäljning av sina samtliga sex folkbibliotek. Dessa ska nu drivas helt eller delvis i privat regi, något som i förlängningen resulterar i att de måste vara vinstdrivande för att överleva. Biblioteken som tidigare stått för fri eller med ett marknadsliberalt vokabulär – gratis – tillgång till kultur och bildning där de fått representera viktiga demokratiska hörnstenar som yttrandefrihet och mångfald, tvingas nu ut på den marknadsstyrda kommersiella spelplanen. Hur kravet på vinst påverkar utbudet återstår att se men jag misstänker att den (på de visserligen, av kulturministern, kritiserade ”elitistiska” kultursidorna) kritiserade bästsäljarismen kommer att spela en framträdande roll till disfavör för den smalare litteraturen.

Själv jobbar jag i hög utsträckning med just marknadsstyrda titlar mot en marknadsstyrd bransch. Jag ser ur ett ”kulturoptimistiskt” perspektiv hur vår produkt blir en kulturell kil in i dagligvaruhandeln där böckerna annars skulle ha konkurrerats ut av exempelvis chips. Vägen in på den kommersiella marknaden går onekligen, säga vad man vill om saken, bästsäljar-vägen.  Kanske är det av den anledningen som jag med oro och en viss rädsla ser vad som händer när man applicerar denna modell även på tidigare ”fredade” kulturområden. Vi har en kulturminister som vill fragmentera kulturbegreppet för att göra det mer kommersiellt lättillgängligt och inte ens biblioteksutbudets mångfald står längre säkert när det blåser vinstmaximerande vindar. Med endast veckor kvar till årets Bok & Biblioteks-mässa undrar jag för mig själv om det är höst i luften jag känner eller om det är den svenska kulturpolitiken som ger kalla kårar?

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s