Pocketmingel på Blå porten – lycka en vanlig tisdag

Delikata snittar & vin - det är bara att gilla läget och insupa stämningen

Ett band jazzar loss, vinglas står uppradade bredvid snittar redo att slukas i den softade belysningen – jag anar tisdagslycka. Jag anar pocketparty. Månpocket & Bonnierpocket bjöd igår in till fest på Blå porten ute på djurgården och någon ambitiös stackare hade suttit och knåpat ihop tändsticksaskar med bokomslag – vilka visserligen var helt bedårande, men i den mängden! Två hela skålar fulla med dessa askar, dessa miniatyrböcker, hatten av för Bonniers pysselavdelning!

Alltså inte mitt unika sätt att ragga
Bland det första vi fick se när vi gled in i värmen var GW, dagen till ära i kavaj – inte skinnväst. Han andades tungt (som alltid?) och det kändes överraskande välbekant att se honom, så pass att det dröjde säkert en timme innan jag kom på att det är för att han figurerar som en av huvudkaraktärerna i romanen Bluffen jag fortfarande tragglar mig igenom. Rena turen att jag inte fick ett mingelryck innan jag insåg den kopplingen. I övrigt så fanns Bonnierförfattarna välrepresenterade; JohanTheorin stod och tryckte i sin gubbkeps (som alltid?) och Mari Jungtstedt gled förbi i ett moln av parfym, där parfymen spelade rollen som avant gardet, för att nämna några. Egentligen skulle jag kunna stå och bara titta på folk kvällar som dessa, det är minst lika underhållande som att faktiskt prata (fast vem försöker jag lura, som om det skulle lyckas). Kvällen till ära hade jag linser på mig – så jag misstänker att jag kanske faktiskt stirrade en aning, inte fullt så diskret som jag alltid intalar mig att jag är, men sällan lyckas vara. Jag ser inte lika bra i linser, detta medför två konsekvenser utöver det uppenbara; att jag inte ser lika bra.
1. Det kan hända (he) att jag, för att uttrycka det lite mer delikat; sneglar lite extra länge för att kunna fokusera på långt håll (dvs längre bort än 3m), samt
2. att jag blir extremt torr i ögonen av att jag, när jag försöker fokusera, glömmer bort att blinka, vilket i sin tur leder till blinkningsattacker värdiga ett privat minidisco – for my eyes only…  

Så om du någon gång ser mig på stan mystiskt stirrande eller hysteriskt blinkande så är det alltså inte mitt unika sätt att ragga utan helt enkelt en vanlig dag med linser.

Game of Thrones – ryckt ur sin seriösa kontext
Nå väl. Med sig hem utöver tändsticksasken fick vi även en Goody bag – ännu en anledning att älska dessa tillställningar. Kvällens påse innehöll bland annat första delen i George R. R. Martin’s fantasyserie, vilka nu blivit hypade i samband med tv-serien Game of Thrones som baseras på böckerna. Kampen om Järntronen släpps nu i september. Jag blir alltid lite full i skratt när jag tänker på dessa böcker. Min goda vän M gjorde ett tappert försök, efter diger övertalning från en sann entusiast, att läsa dem när vi var i Indien för några år sedan. Hon är kanske ingen fantasyfantast och läste just därför utvalda stycken högt med bara den inlevelse som någon som inte tar en blodigt allvarlig text på blodigt allvar kan.

Kungen som av någon anledning är missnöjd med sin drottning har gett henne en örfil vilket broderas ut på ett närmast poetiskt vis, trots att det är uppenbart att bruden blivit misshandlad och kommer att få ett rejält blåmärke. På detta svarar drottningen:

– I will wear this as a batch of honour
(det vill säga blåmärket, varpå kungen svarar
– Wear it in silence or I will honour you again!

Det här citatet blev något av ett internskämt hela semestern igenom. Jag måste erkänna att jag till och med har övervägt att se tv-serien just på grund av hur långt draget detta skämt blivit. På båten över tillbaka mot slussen stod jag därför med vinden i ansiktet och staden glittrande emot mig och log, förtjust över det enkla i hur små tillfälligheter kan väcka gamla minnen till liv. Indien kändes plötsligt, trots septembermörker och kyla, så nära att solen värmde ansiktet och kokospalmernas blad rasslade i brisen.

(Eller om det var rödvinet som värmde och tändstickorna som rasslade, lite oklart, så låt oss säga att jag lämnar det öppet.)

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s