Rapport fån Bokmässan – attackmingel, oväntade ostron och Maria Montazami

Bokmässa 2011

På tåget mot Stockholm försöker jag foga samman de intensiva och i viss mån fragmentariska intrycken från årets bokmässa i Göteborg. Det började och slutade med en av de legendariska räkmackorna 18 våningar ovan jord. Ett och ett halvt intensivt dygn fullspäckat med författarframträdanden, möten och mingel.

Bokmässan har arrangerats årligen i Göteborg sedan 1985 och har kommit att bli nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. Den är den näst största mässan i sitt slag efter Frankfurtmässan. Sedan 1985 års mässa med 5000 besökare har den växt explosionsartat till runt 100 000 besökare per år. Årets mässa har tema Tre länder (Schweiz, Österrike och Tyskland) ett språk, med den tyska litteraturen i fokus och pågår 22-25 september.

Jag gillar det kungliga läget på pockettronen - en fascinerande kreation

Tät mediebevakning, prestigefulla gäster, blöta kvällar och i stort sett hela den svenska bokbranschen på ett och samma ställe – det är inte bara bokmässan i ett nötskal utan ett nötskal att gilla!

Torsdag: Sista mötet på torsdagseftermiddagen förde oväntat med sig ostron med champagne. Det var första gången jag åt ostron och jag måste säga att det var betydligt mer fantastiskt än vad jag fördomsfullt hade gissat mig till. Att äta ostron är som att hångla med havet.

Ostron - som att hångla med havet

Anders del la Motte

Därefter följde montermingel och Bonniermingel. En sen och (som förväntat) trevlig middag med Pocketförlaget och Anders de la Motte – vars bok [geim] just nu pryder spårvagnarna som gör Göteborgs gator osäkra. Jag kände mig åtminstone lite hotad. Anders berättade om sin nyutgivna bok Buzz och även en del om den tredje och avslutande delen i trilogin – Bubble. Vi fick tjuvkika på omslaget som blir riktigt snyggt! Efter middagen på Familjen sveptes vi vidare till hotellbaren på Park.

Park
Jag har tänkt lite på det där med Park och kommit fram till att Parks hotellbar under bokmässan är lite som Romtopf (ni vet när man konserverar frukt tillsammans med rom och sockerlag). Klientelet blir som en högkoncentrerad form av själva Bokmässan, en slags bokmässe-essens, ja, fast rejält marinerad i alkohol. (Gällande sockerlagen lämnar jag öppet för egna associationer.) Hur det låg till med min egen marineringsstatus låter jag vara osagt.

Fredag: På fredagsmorgonen vaknade jag upp, långt ifrån utvilad efter mitt maratondygn på totalt 22 intensiva timmar i vaket och konstant socialt tillstånd. Mässan öppnar kl nio och en promenad dit är väl ganska exakt vad jag behöver. Jag tar sikte på två kvinnor som går med bestämda steg och ser ut som typiska bokmässebesökare – på vinst och förlust. De leder mig rätt, jag var egentligen aldrig orolig, men jag hade ju kunnat bli. I mitt omtöcknade och (alla fördomar bekräftade nu strax, check;) stockholmscentrerade tillstånd fick åsynen av (de potentiellt hotfulla) spårvagnarna mig att helt kort fråga mig vilket land jag befann mig i när jag skulle korsa gatan – var det vänster eller högertrafik som gällde här? Nej, nog för att Göteborg kan ha sin exotiska charm där hotellbaren på Park efter midnatt, i bokmässetider som dessa, framstår som synnerligen surrealistisk – och igår helt klart exotisk, men nog är det Sverige alltid.

Maria Montazami på Park

Igår på Park: Någon gång efter ett på natten fick jag ett mingelryck och bestämde mig för att attackmingla med så väl Bob Hansson som Maria Montazami. Där i synnerhet Maria tillfredställde mitt behov av kitsch för det kommande året. Hon var på bokmässan med anledning av sin festkokbok Välkommen hem till Maria Montazami. Jag bevittnade fascinerat hur folk i strida strömmar sökte sig till detta närmare två meter långa fenomen. Vart hon än gick kom det folk fram för att berätta hur fantastisk de tycker att hon är, för att ta kort, både på henne och med henne. Nog för att hon har blivit något av en ikon i gayvärlden men det var intressant att denna idoldyrkan även smittat av sig på den annars hyfsat pretentiösa bokbranschen. Självklart var även jag tvungen. Om jag ser en aning manisk ut på bilden kan det bero på att jag vid tidpunkten är inne på min 21:a timme i vaket tillstånd och frenetiskt koncentrerade mig på att inte blinka.

Tesa i Vertigos monter

Tillbaka till fredagen. Jag lyckades alltså hitta till mässan och sköljdes återigen över av en flodvåg av intensiva uttryck. Passade på att powermingla lite med min goda vän Tesa som stod och krängde böcker i Vertigos monter. Ett fantastiskt litet nischat förlag, med extra betoning på både litet och nischat, som lyckats få monterplatsen bredvid Bonnierförlagens jättemonster till monter.

Efter det fastnade jag vid Piraftörlagets monterscen där författarframträdandena avlöste varandra på löpande band. Här kommer några underbara citat från förmiddagens författare:

”Tänk dig Leif GW Persson som har mens” Martina Haag beskriver en av sina buttrare karaktärer i sin senaste bok Glada hälsningar från Missångerträsk.

Mässbesökarna köar för att få sitt eget signerad exemplar av Brobyggarna - episkt

”Jag har övat mig på 41 böcker och ska snart dö.” Jan Guillou apropå det ”modesta” projektet att skriva 1900-talets historia.

”Det heter chador i Iran, ni säger burka, det låter roligare, det låter som något man kan panta bort.” Zinat Pirzadeh apropå sin roman Fjäril i koppel.

Lukten av en författare – spontana luktobservationer på årets mässa.
Lukt säger ganska mycket om människor, många gånger kan den vara direkt avslöjande och skvallra om betydligt mer än man har lust att dela med sig av. Har ni någon gång undrat hur en författare luktar? Det kanske inte är något man går runt och funderar på dagligdags, men här kommer tre färska exempel: Maria Montazami var, inte helt oväntat, som en vandrande luktbukett av hudvårdsprodukter och mycket söt parfym. Jag hade nästan kunnat gissa mig till det på förhand. Jan Guillou bar en diskret doft av rakvatten, något jag upptäckte av en tillfällighet när jag skulle tränga mig förbi bakom hans rygg. Bob Hansson luktade inte parfymerat över huvud taget.

Författaren Sofie Sarenbrant med mässans kanske häftigaste klänning (och vips blev jag modebloggare, hepp!) spana in tyget med mönster av hennes böcker!

Efter fredagens (det vill säga dagens) lunch med ovanstående pingla var mässan slut för min del. Vi hann prata om allt från appar till stalkers, mord och promille. Räkmackan på bilden nedan hade kunnat vara dagens delikata dito, men är i själva verket ett foto från gårdagens lunch.

Räkmackan hela dan!

Bästa varningsskylten

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Rapport fån Bokmässan – attackmingel, oväntade ostron och Maria Montazami

  1. Malin skriver:

    Kul att träffa dig Mette! Ska börja följa slaviskt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s