Valkyriorna av Paulo Coelho – änglar, magi och livsvisdom på en resa genom Mojaveöknens trollbindande landskap

Valkyriorna är en av Paulo Coelhos tidiga böcker. Det är en självbiografisk skildring av hur han tillsammans med sin hustru beger sig till Mojaveöknen strax efter framgångarna med Alkemisten. Resans mål är att möta sin ängel och berättelsen är en skildring av så väl den inre själsliga resan som den yttre färden.

Framför dem längs hela horisonten sträckte sig den väldiga Mojaveöknen. Denna öken, som omfattar fem delstater, och tog sig en bra bit in i Mexico, öknen som hon hade sett i så många cowboyfilmer när hon var barn.”

En överraskande neurotisk man
Paulo Coelho som sig själv, visar upp en överraskande neurotisk sida, vilket jag måste säga är både uppfriskande och otippat. Det enkla mjuka språket räddar upp det mesta av vad som annars lätt skulle kunna bli enbart högtravande och pretentiöst. Som vanligt står jag kluven inför å ena sidan de vackra och tankeväckande partierna och å andra sidan blir jag provocerad och ryggar tillbaka inför hans förmåga att linda in det mest banala plattityder i ett mystiskt skimmer. Tanken är nog att upplysa men jag kan inte låta bli att känna mig dumförklarad. Trots eller kanske tack vare denna splittrade inställning till Coelhos författande visar han sig gång på gång vara lika lätt att sträckläsa. Det bara blir så, jag lockas in av de varsamt formulerade meningarna och blir fast, så även denna gång.

Sprickor i äktenskapet
Redan tidigt i berättelsen står det klart att äktenskapet mellan Paulo och Chris har sina sprickor, en disharmoni som stilfullt återspeglas i ökenlandskapets torra och krackelerad mark. Resan innebär en omvälvande och emotionell utmaning för deras relation vilket ackompanjeras av det extrema landskapet, format av naturens urkrafter. Intensiteten går igen i så väl känslorna som de extrema elementen de är utelämnade åt.

Valkyriorna
Under färdens gång korsas deras väg med Valkyriorna. En slags krigarkvinnor som med rustningar av skinnkläder drar runt på motorcyklar i Mojaveöknen och predikar. Mötet med dessa märkliga kvinnor, inte minst med deras karismatiska ledare, Vahalla blir en prövning som genererar både svartsjuka och viktiga erfarenheter.

Från satanism till frälsning
Valkyriorna är i mångt och mycket en roman om livsvisdom, om magi, andlighet och gudstro. Men det är lika mycket en berättelse om kärlek och svartsjuka. Här berättar han om när han i sin ungdom flirtade med satanismen och hur det gick över styr, samt om den snåriga vägen till frälsning. I öknen tvingas Paulo konfronteras med sitt förflutna och lär sig hur viktigt det är att frigöra sig från det förgångna för att kunna växa som människa.

Med en nypa salt
Som läsare väljer jag personligen att ta de mest intensivt religiösa partierna med en nypa salt, på samma sätt som jag är beredd att ta hela Coelhos författarskap med en nypa salt för att kunna ta del av alla de inspirerande och blomstrande sidorna som hans berättelser har att erbjuda. För den som önskar finns det däremot, mellan de smala pärmarna, en gedigen källa av religiösa uppmaningar, inte minst gällande att lyssna på änglarna, som enligt författaren själv, nu återvänt för att visa oss vägen och hjälpa till att släppa in kärleken i våra liv. Huvudbudskapet däremot, vare sig man väljer att tro på änglar eller ej, har sannolikt till och med den mest skeptiske läsaren svårt att värja sig emot; det är bara vi själva och våra rädslor som står i vägen för den egna lyckan.

Det här inlägget postades i Brutal truth, Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s