Alex Schulman – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

… själv blir jag lite andfådd bara av att läsa titeln på boken.

Jag hade väl liksom hela resten av Sverige någon slags, i mitt fall mycket perifer, bild av mediemänniskan, cynikern, elakingen Alex Schulman när jag bestämde mig för att läsa hans senaste roman. Men egentligen så visste jag inte så mycket om honom när det kom till kritan. Jo, jag drog stadiga paralleller mellan hans namn och ordet blogg, samt mellan hans namn och hans debutroman Skynda att älska, vilken fick ett mycket fint bemötande när den kom, bland annat av alla dem han häcklat under åren.

Ett omvälvande år skildrat med pricksäkerhet, svärta och humor
På dagen ett år efter att han separerat med sin dåvarande fru, föds hans dotter. Romanen inleds med att han i släptåg av två resväskor beställer in öl och snaps på en uteservering på Stureplan, för att slippa tänka på vad som just har hänt. Efter det rullar livet på i expressfart och året som ligger framför honom och numera framför mig i form av denna bok, kommer att bli minst sagt omvälvande.

Jag faller för det enkla och det till synes triviala i berättelsen. De där små händelserna som punktbelyses med stilsäker skicklighet, värdig en tvättäkta samtidskildrare. Språket flyter otvunget över sidorna och blicken dras med i strömmen. Här ryms ångest, naken uppriktighet, svart humor och stor ömhet. Igenkänningsfaktorn driver friskt på berättelsen och är inte alltid helt behaglig att ha att göra med. Det är en blandning av högt och lågt, finkultur, fulkultur, av humor och bottenlöst allvar. Romanen är en självbiografisk skildring om en man som blir handlöst förälskad och det omtumlande händelseförlopp, som helt kommer att förändra hans liv. Jag uppskattar den vardagliga tonen, de små nedslagen, ögonblicksreflektionerna och uppriktigheten.

Varje gång jag handlar kommenterar han mitt osunda leverne. Jag kommer till kassan med en påse chips och en färdig-lasagne och han säger något i stil med: ”Du täcker hela kostcirkeln som vanligt”. Och jag svarar något lustigt som: ”Har man en gång bestämt sig för att leva nyttigt, så släpper man inte den livsstilen.” Och så ler vi mot varandra och jag går ut, men varje gång det händer så känner jag mig illa till mods. Jag förstår inte varför han ska kommentera vad jag äter på det där sättet. Jag säger inte till honom: ”Jaha, här står du kvar i kassan på ett snabbköp, år efter år. Skönt att se att du har högt uppsatta mål i livet.” Jag låter honom vara.

Varför ska man läsa boken?
Jag läste en kommentar om boken som var något i stil med; ”varför skulle jag vara intresserad av att läsa om hur de träffades, det är väl bara intressant för dem som känner Schulmans, är det bara för att tjäna pengar som den ges ut?” Jag har nu ett svar på den frågan; därför att det är en fin kärlekshistoria. Det är berättelsen om mötet mellan två människor. Det är en pricksäker samtidskildring. Bara för att den råkar vara sann görs den i mina ögon inte till mindre av en kärleksroman. Men det är klart, att om man inte tycker om kärleksromaner ja då kanske man inte ska överväga att läsa den.

Att fulgoogla Alex Schulman – en smutsig bekännelse
Så, när jag läst boken och konstaterat att mannen bakom min fördomsfulla och förenklade bild av denne Alexander Schulman har mer substans än vad hans rykte låtit påskina, sätter jag mig ner och fulgooglar honom. På bara namnet ”Alex Schulman” dyker det upp drygt 600 000 träffar, en siffra som gissningsvis växer för varje dag. Men jag vill ju åt det där som gjorde honom ökänd och utökar mitt sökande. Det är nu ”ful”-biten kommer in. Jag googlar på honom och hans nuvarande fru, på honom och hans exfru den beryktat hämningslösa bloggerskan Katrin Zytomierska, numera gift med Bingo Rimér. Och när jag inte får fram annat än strunt från dessa sökningar bestämmer jag mig för att gå direkt på pudelns kärna; sökningen på ”Alex Schulman elak blogg” ger mig äntligen svaren och smakproverna på dessa beryktade elakheter och de beryktade sarkasmerna. Nätet är fantastiskt, speciellt när man hittar exakt det där fiskedraget man behövde för att inte bara nå djuphavsfisken utan även dra med den upp i dagsljuset. Oj vad arg han är, tänker jag. Och vad elak han är på det där skoningslösa och underhållande sättet som gör att man vill skratta. Fast man vill helst inte berätta vad man skrattade åt om någon råkar höra en, för det var ganska elakt att skratta åt en sådan kommentar/beskrivning/påstående. Bitarna faller på plats, jag känner mig nöjd så där som efter att man smällt i sig en gräddbakelse fast man egentligen borde ha ätit ”riktig mat” – mätt men lite äcklig, men nöjd.

Det här inlägget postades i Brutal truth, Romaner. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Alex Schulman – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

  1. Ping: Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel – en tät och närvarande psykologisk thriller om hämnd och skuld | Mettes pocketblogg

  2. Mamma J skriver:

    Jag hoppas att det är/var ok att jag länkade till din recension av den här boken, från min blogg eftersom jag tycker att du uttrycker det jag tycker, mycket bättre än vad jag lyckades med🙂.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s