En fager mö av Joyce Carol Oates – en briljant studie i makt, inramad av skönhet, kitsch & svärta

En fager mö är en tät skriven, vackert urmejslad roman vars unga huvudperson, en slags lolitakaraktär, inleder ett farligt spel med oförutsägbara spelregler. Ett spel där insatserna höjs successivt under berättelsens gång. Det är en studie i makt målad med ett pricksäkert och sofistikerat språk. En berättelse fulladdad med sexuell spänning som hela tiden balanserar på obehagets yttersta gräns, där kontraster och konflikter har fått förhöjd skärpa.

Obehaget smyger sig på redan i bokens inledande mening. ”Det började helt oskyldigt. När Katya Spikvak var sexton år och Marcus Kidder sextioåtta.” En hotfullt vakande skugga vilar i utkanten av den annars perfekta bilden av sommaridyllen i den välmående kuststaden Bayhead Harbour. 16-åriga Katya Spivak, vars uppväxt i Vineland, New Jerseys, grå industristadsvardag, kantad med missbruk och kriminalitet står i skarp kontrast inte bara till livet som barnflicka hos den välbeställda familjen Engelheart, utan till den servila gentlemannen Marcus Kidder. Marcus Kidder är i sin tur en äldre, kulturellt bildad och högt ansedd man från en välbärgad släkt. Katya blir smickrad av uppmärksamheten och den uppenbara attraktionen hon väcker hos denna vältaliga äldre gentleman. Deras första möte utanför ett skyltfönster med luxuöst ekivoka underkläder blir inledningen på en udda vänskap. Katya är hela tiden mycket medveten om den effekt hennes ungdomliga skönhet har på den äldre mannen, som i sin tur besitter det klassiska maktövertaget i form av ålder, bildning, klasstillhörighet och inte minst kön.

När mr Kidder ber Katya sitta modell till en oljemålning för honom, blir hon så väl smickrad som misstänksam. Det är trots allt aldrig någon som insisterat på att måla hennes porträtt tidigare och hon faller till föga trots sin kluvenhet. I och med porträttsessionerna tar en ny dimension i det psykologiska spelet sin början, insatserna höjs ytterligare. Marcus Kidder spelar skickligt på Katyas sårbarhet, hennes utsatthet, hennes längtan efter omtanke och inte minst hennes hjärtskärande suktan efter bekräftelse. Hon görs till objektet på piedestalen duperad av mjukt viskade ord om kärlek. Han får henne att känna sig utvald. Men trots att hon i stunden låter sig ledas består kluvenheten och innan boken är slut har det skett både en och två tvärvändningar.

Ju längre man dras in i berättelsen desto svårare blir dess utgång att förutse. Sagans värld vävs skickligt in och suddar ut konturerna av den råa realistiska verkligheten med hjälp av ett bedragande drömskt skimmer. Komplexiteten bakom Katyas och Marcus Kidders agerande är påträngande. Det blir allt svårare att skilja på svart och vitt när det gång på gång mejslas fram nya dimensioner av svart. När det oförutsägbara slutet kommer sker det med eftertryck, ackompanjerat av bombastisk kitschighet, brutalt våld och oväntad ömhet. Jag kan inte annat än tycka om denna välkomponerade och fångande historia.

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s