En orm i paradiset (& loppan på Lombok)

Coca Cola med hala-märkning

Efter en intensiv dag anlände vi i skymningen till Lombok där vi skulle stanna över natten innan vi kunde resa vidare mot Gili Meno. När man befinner sig på Bali vars befolkning till 98 % består av hinduer är det lätt att glömma bort att Indonesien i huvudsak är muslimskt, det blev vi snart varse. Till vår förtjusning upptäckte vi att till och med Coca Cola-burken var halal! På Lombok väntade en moské runt varje krök och hotellet vi tog in på i den lilla kuststaden Senggigi hörde till ett av de billigare för att det låg vägg i vägg med den raspande högtalare som vid kreativa tider på dygnet sjunger ut böneutropen. (Med vägg i vägg menar jag bokstavligt, ca 2 decimeter.) Det visade sig snart att det inte var enda anledningen till att det var ett billigt hotell.

Från duschen vakade två välmående spindlar från varsitt gangsternät över oss och i sängen väntade en loppa studsande av entusiasm över att få sätta tänderna i våra utmattade kroppar. Sängen som för övrigt saknade lakan och hade en ”öststats-chict” inplastad sängavel gav tillsammans med tabletterna på badrumsgolvet och den av smuts dimmade spegeln rummet en minst sagt bohemsk karaktär.

Lombok, med sin prunkande skönhet och dimklädda bergstoppar, kändes över lag fattigare än Bali och många av byarna vi passerade på vägen bestod av plåtskjul snarare än hus. Häst och vagn syntes vara minst lika vanligt förekommande alternativ till transportmedel som bil och på de slingrande vägarna sprang höns och getter omkring som de behagade.

Lombok

När vi följande dag, tre och ett halvt dygn senare än planerat äntligen klev i land på Gili Menos vita strand smyckad med uppspolade korraller, syntes det vara paradiset! Allt för snart insåg vi att det verkligen var paradiset i högst biblisk bemärkelse. Bungalowen vi bokat i förväg var nybyggd, spartanskt lyxig och fräsch! Men det dröjde inte mer än några minuter innan J uppmärksammade ett krafsande ljud mot snedtaket och strax därpå stack en orm in huvudet i den generösa glipan mellan vägg och tak. Onekligen ett oönskat exotiskt inslag som vi raskt avhjälpte genom att i panik knöla in vår smutsiga tvätt i samtliga hörn. Därefter begav vi oss ut på en promenad runt ön som avslutades med grillad fisk och en kall Bintang till ljudet av vågorna medan kvällen sakta övergick i natt.

En kall Bintang på Gili Meno, jo man tackar!

Vi somnade lyckligt förvissade om att med morgondagen väntade solstolen, korallreven och Sara Ohlssons träffsäkra och tragikomiska roman Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag… Med råge underskattade vi spänningsfaktorn på denna lilla ”lugna” ö.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Resor. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En orm i paradiset (& loppan på Lombok)

  1. Ping: Tusenfotingar, explosioner och undervattensparadis – en inte helt vanlig vecka på Gili Meno | Mettes pocketblogg

  2. Ping: Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist, konceptuell lyx i Bangkok och medelmåtta zombiefaktor på planet hem | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s