Tusenfotingar, explosioner och undervattensparadis – en inte helt vanlig vecka på Gili Meno

Tusenfoting med rejäla gaddar

Någon dag efter ormincidenten kom vi hem från stranden och möttes av en groda mitt på golvet. Hur kom den in kan man fråga sig? Och med tanke på storleken; vad kan mer komma in? Det visade sig några timmar senare när jag väcktes abrupt av en brännande smärta i ryggen. Min första tanke var att något bet mig. Efter att ha kastat mig upp och slagit på full belysning hittade vi en 8 cm lång tusenfoting i sängen. Den såg inte snäll ut. Nästa morgon fick vi det föga betryggande beskedet att ”just den sorten” inte var så farlig. Ungefär lika lugnande som tipset från föregående dag om att ormarna inte är farliga om man inte kommer för nära (tack, det är ett jättebra tips om man inte ligger och sover när de bestämmer sig för att ringla in i hyddan).

Excess på semestern

I solstolen läste jag Denise Rudbergs Ett litet snedsprång, första delen i hennes ”elegant crime”-serie, det vill säga deckare i överklassmiljö. Det kändes som lagom lättsam lektyr på denna i övrigt händelserika resa. Den gav dessutom ett ypperligt tillfälle för test-läsning av det (relativt) nya excess-formatet! Något som vida överträffade mina förväntningar när det kom till läsvänlighet… Mer om innehållet inom kort.

Nästan naken och helt klart hotad
När vi inte blev inkräktade av exotiska djur ägnade vi dagarna åt att snorkla, plocka snäckor och läsa böcker, helt enligt planen. Hade det inte varit för det dagliga adrenalinpåslaget så hade vi haft en precis så harmonisk semester som planerat. Hela vistelsen på Gili Meno kröntes sista dagen med den stora vattensköldpaddan som kom svävande emot oss genom korallandskapet. Den och den ca 2,5 meter långa sjöormen som inte alls kändes lika charmig att bevittna på en meters avstånd. Visualisera en grov kabel, fast i allra högsta grad levande, som rör sig graciöst i en miljö där du själv är hopplöst utelämnad och näst intill naken – helt klart ett hot.

En överraskande explosion
Det var som sagt sista dagen och lätt skakade efter den hysteriska flykten från ormen bestämde vi oss för att lugna nerverna med lite kall öl. Öl och en semestercigarett för J:s del. Det lugnade dock inte nerverna det minsta. Den billiga tändaren som vi investerat i på Lombok (där vi aldrig ens skulle befinna oss till att börja med) exploderade nämligen i ett stort eldmoln – i J:s ansikte. Övriga gäster på restaurangen såg minst lika chockade ut som vi, men det var bara jag som reagerade med att skratta hysterisk, och då menar jag den mest konkreta och patologiskt betingade formen av hysteriskt.

Gili Meno, en liten bit av stranden som sträcker sig runt hela ön

Vinterkräksjukan i en torktumlare
Följande morgon skulle vi tillbaka till Bali för att spendera våra sista två dagar i Ubud. Stormen var över (sas det) och en behaglig speed boat-tripp på en dryg timme var allt som stod mellan oss och civilisationen – trodde vi … Jag började med att snubblande och handlöst fallande krascha ner i båten. Blåslagen men inte lika trasig som eldhärjade J, tog vi alltså plats på speed boaten som strax skulle slungas mellan vågorna som en liten råtta i klorna på en katt. Det var omöjligt att avgöra om det var en våg som slog upp eller båten som slog ner. Föga förvånande började folk runt omkring oss att kräkas som djur. Okontrollerat. Tänk vinterkräksjukan i en torktumlare. Själv höll jag ett krampaktigt tag om boken för att slippa tänka på den kväljande stanken och gjorde mitt allra bästa för att hålla fokus innanför pärmarna, det gick så där… Sammantaget så här långt hade vår lugna semester kommit att förvandlas till ett äventyr utan like kryddad med en stor portion svart humor. Allting tycktes bli lite galnare och lite mer skruvat än vad vi kunnat föreställa oss!

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Resor. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tusenfotingar, explosioner och undervattensparadis – en inte helt vanlig vecka på Gili Meno

  1. Ping: Dekadens, skam och snusk – (i Ubud läste jag ut) Ett litet snedsprång av Denise Rudberg | Mettes pocketblogg

  2. Ping: Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist, konceptuell lyx i Bangkok och medelmåtta zombiefaktor på planet hem | Mettes pocketblogg

  3. Ping: Releaseparty på Yasuragi – bubbel, “anusblekning” & författarmingel med twist | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s