Änglarnas svar av Stefan Einhorn – triangeldrama i andra världskrigets skugga

Änglarnas svar

Det börjar finstämt, med ett triangeldrama. Den polskjudiska kvinnan Hanna kommer med de vita bussarna till Sverige efter andra världskrigets slut. Med sig i bagaget har hon krigets grymheter; minnen som kommer att förfölja henne, erfarenheter som format henne. Hon tar anställning som barnflicka hos ett ungt par. Snart utvecklas det hela till en typ av triangeldrama, men inte alls på det sättet som det först ser ut.

Berättelsen inleds med mannens berättelse, hans bild av vad som skedde. För att sedan ta vid med Iris (hans hustru) och sedan Hannas perspektiv. Ganska snart börjar pusselbitar man inte förväntat sig tillfogas och handlingen tar både en och två oväntade vändningar. Komplexiteten ökar ju längre man läser. När en fjärde röst kommer in i historien sitter jag fastnaglad. På så vis fortsätter denna förunderliga historia om sammanflätade människoöden under en tid när Europa stod i kaos. Merparten av berättelsen utspelar sig under 1940-1950-talet, och jaget som berättar växlar hela tiden vidare, till dess att alla trådar är varsamt sammanlänkade och alla pusselbitar fallit på plats.

Det är en sofistikerad och tänkvärd roman som behandlar stora mörka ämnen på ett nyansrikt och varligt sätt. Spänningen smyger sig fram nästan omärkligt tills jag plötsligt finner mig totalt uppslukad. Tonen är lugn men känslorna som rasar när jag läser är intensiva.

Jag ska medge att jag har en fäbless för ”andravärldskriget”-skildringar och Hannas historia om getto-tiden i Lodz liksom, beskrivningarna av koncentrationslägren kompletterar romaner och vittnesskildringar jag läst förut. Inte minst vandrar mina tankar till Stefan Einhorns syster Lena Einhorn och hennes uppgörelse med sin historia i Ninas resa – en överlevnadsberättelse, som skildrar deras gemensamma mors historia. Kanske är detta Stefans uppgörelse med densamma?

Ninas resa, som även filmatiserats, är för övrigt en titel jag varmt rekommenderar. Skrämmande, viktig och riktigt bra läsning.

Några korta ord om den grymt missvisande Titeln
Låt dig inte skrämmas av denna illa valda titel. Med tanke på Stefan Einhorns föregående böcker (med titlar som Konsten att vara snäll, Vägar till visdom och En dold gud) så blir den ännu mer missvisande än vad den redan är. Den här berättelsen har ingenting med änglar att göra. Det är inte flummigt, det är inga fyndiga livsvisdomar. Det en riktigt bra, riktigt välskriven pusselroman med hög spänningsfaktor, läs den!

Det här inlägget postades i Romaner, Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s