Himmel över London av Håkan Nesser – passionerad kärlek, spionintriger & intellektuella kullerbyttor

Med Nessers Himmel över London i en solstol långt från Stockholm

Med Nessers Himmel över London i en solstol långt från Stockholms snöblandade aprilregn.

Det här är en fascinerande metaroman om några synnerligen ovanliga dagar i dagens London. Det är även en passionerad kärlekshistoria i skuggan av järnridån. Samt en spionhistoria med 1960-talsskimmer. Omsorgsfullt utmejslade faller de olika parallella berättelserna på plats ju längre in i romanens hjärta jag, som läsare, tränger.

Med samma omsorgsfullt formulerade meningar som jag känner igen från Maskarna på Carmine Street håller Nesser spänningsnivån uppe på en konstant, men ändå varlig nivå.

Leonard Vermin är döende. Det sista han tar sig för i livet är att återvända till London inför sin stundande 70-årsdag. Till födelsedagsmiddagen har han bjudit in sin livskamrat sedan 20 år tillbaka, samt sina båda, nu vuxna styvbarn. Men utöver denna hans familj, är även två andra gäster inbjudna. Vilka dessa båda är förblir in i det längsta en hemlighet.

Under de där dagarna i London blickar Leonard tillbaka på sitt liv, inte minst över den period i slutet på 1960-talet som kom att förändra det i grunden. Fram växer en intrikat spionhistoria, sofistikerat utbroderad med hemliga koder, mystiska möten och kanske framförallt präglad av kärleken till den gåtfulla Carla.

I Sverige, i den lilla icke namngivna staden K- blickar en annan man tillbaka på sitt liv. Även han med en passionerad kärlek i bagaget. Lars Gustav Selén, vars alldagliga liv inte bjudit på mycket drama att tala om, beger sig även han till London under de där underliga dagarna – där dröm möter verklighet och fiktion infiltrerar nuet. Halvvägs kommen slog mitt intellekt kullerbyttor för att försöka klura ut hur allting hängde samman, när berättelsen tätnar och intrigerna alltmer vävs ihop.

Det är en fascinerande och synnerligen välkomponerad roman med oförutsägbara vändningar. Håkan Nesser använder sig av ett metaroman-grepp jag som romanentusiast inte kan låta bli att jubla över.

Inledningen läste jag i en solstol vid Medelhavet, mittpartiet inklämd i Stockholms lokaltrafik och det enastående slutet nedsänkt i ett ångande bad, valet av omgivning visade sig vara egalt. Med denna roman bakom mig blev det än mer uppenbart hur väsenskild ”roman-Nesser” är från ”deckar-Nesser”. Lustigt nog inte helt olik från skillnaden mellan Lars Gustav Selén och Leonard Vermin.

Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s