Svikaren av Katarina Wennstam – ett mångbottnat drama som gjort för sträckläsning

Redan efter en handfull sidor, vilket var så långt jag hann på min korta tunnelbanefärd, ville jag hugga tag i folk och berätta att jag börjat läsa en så fantastiskt bra bok. Ja, nu gjorde jag ju inte det förstås. Istället fortsatte jag att läsa så snart tillfälle gavs och fann mig både uppslukad och äcklad. Det är inledningsvis nämligen både rejält blodigt och akut spännande.

Fotbollsspelaren Sebastian Lilja hittas mördad på tröskeln till sin lägenhet. Det är ett brutalt övervåld som riktats mot den sargade kroppen. Offret är så trasigt att han i stort sett är oigenkännlig. Något år tidigare gjorde han ett klubbyte, mellan två av Stockholms rivaliserande lag.

Målsägarbiträdet Shirin Sundin blir satt att representera Sebastians familj. Parallellt med den utredande kriminalinspektören Charlotta Lugn börjar hon att gräva fram bilden av vem Sebastian egentligen var. Ganska snart visar det sig att fallet kanske inte är så enkelt som det först såg ut. Trots att Sebastians sista år i livet kantades av en konstant terror och anonyma hot på grund av klubbytet, tycks motivet vara kopplat till en sida av honom som offentligheten inte kände till. Vad som först synes vara ett dåd utfört av fanatiska fotbollssupportrar visar sig bottna i något helt annat.

Jag gillar Wennstams kriminalromaner. Hon har ett fantastiskt sätt att lyfta in aktuella samhällsproblem och göra kommersiellt gångbar skönlitteratur av sitt samhällsengagemang. Det är välskrivet, medryckande och tankeväckande. Svikaren är som gjord för sträckläsning.

Shirin har i sin tur under den gångna sommaren längtat bort från semesterns kvävande tvåsamhet. Inte enbart för att hon brinner för sitt jobb utan, trots att hon inte vill erkänna det för sig själv, under sommaren har haft en sms-flirt med en attraktiv juristkollega. När hon får fallet Sebastian Lilja på sitt bord kastar hon sig in i jobbet där sena övertidstimmar inte enbart blir en flykt från den äkta mannens tjat om barn, utan även öppnar upp möjligheten för en drink eller två. Parallellt med mordutredningen växer relationsromanens komplexa berättartrådar in och bjuder på personporträtt som varken är svarta eller vita, i vissa fall snarare regnbågsfärgade.

Titeln Svikaren som inledningsvis så självklart tycktes hänga samman med mordoffrets klubbyte får ju längre jag läser en mer dubbelbottnad klang, kanske handlar den minst lika mycket om svek älskande emellan.

Det här inlägget postades i Romaner, Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s