Ruby Sparks – lyckoinjektion i novembermörkret

Under den gångna en och en halva veckan har jag frossat i film på Stockholms filmfestival. Inte i samma utsträckning som förr om åren, då varje biolös dag under festivalen var bortkastad och optimismen aldrig var så desperat som när man bokat två filmer som avlöser varandra – på olika biografer.

Jag älskar känslan av att sjunka ner i biofåtöljen, speciellt så här års när det varma mörkret och den akuta filmupplevelsen kontrasteras mot iskallt mörker och vardagsrealism. Ändå går jag nästan aldrig på bio, ja utom just under filmfestivalen. Varför det faller sig så har jag egentligen ingen bra förklaring till.

Filmfestival!
Under årets festival har jag hunnit med en akut usel skräckis med spacklad kanadensare i spökande hus. En snygg men aningen långdragen amerikansk träskmarks-thriller där Nicole Kidman, John Cusack och Matthew McConaughey stod för stjärnglansen. Jag har sett varmpyrer och skruvad Hong Kong-komedi; om filmproducent som för att lösa sina finansiella problem går med på att göra en re-make av en kultförklarad vuxenfilm. Det hela urartar i ett inferno av exploderande åsna, åldrad porraktris, komplett galen maffiboss och ”popping candy”. Men extra nämnvärt i detta sammanhang, inte enbart på grund av filmens tema, är Ruby Sparks. Tänk Eternal Sunshine of the spotless mind, tänk I huvudet på John Malkovich, stryk merparten av ångesten och svärtan. Kvar har du en underfundig, smågalen, varm och fullkomligt charmerande berättelse som kan få den ruggigaste novemberdagen att kännas som solvarm hud och färska hallon.

Paul Dano i Ruby Sparks

Paul Dano i Ruby Sparks

Ruby Sparks
Ung geniförklarad författare lider, tio år efter genombrottet med sitt kultförklarade alster, av akut skrivkramp. Av sin psykolog får han en uppgift att skriva en sida om sin drömkvinna. Vad som inledningsvis bara skulle bli en sida övergår snart i ett bokmanus. Ruby målas upp in i minsta detalj, det är bara det att detaljerna börjar smyga sig in i verkligheten. En morgon står hon i hans kök och steker ägg. Än mer komplicerat blir det när hans fantasi, som antagit fysisk form även inleder en relation med sin litterära skapare. Det originella manuset är skrivet av Zoe Kazan som också spelar den kvinnliga huvudrollen.

När jag kom utdrällande från biografen var jag uppfylld av en genuin känsla av lycka, en sådan som värmer från insidan. Kanske om man skulle börja gå på bio lite oftare. Det är trots allt en synnerligen sympatisk form av verklighetsflykt.

Se trailern för Ruby Sparks >>

Det här inlägget postades i Film. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s