Tunnelbane-spaning, julhets och minnesvärt mingel

Piratvagn insidaÄven detta år hade jag den angenäma  kollektivtrafikupplevelsen som Piratförlagets helt igenom pimpade tunnelbanevagn medförde. Den gamla klyschan; en bild säger mer än tusen ord, får illustrera inte bara detta inlägg, utan även min genomgående (helt utan ironi) positiva och entusiastiska inställning till att de facto vara helt omsluten av reklam. (Ja, inte vilken reklam som helst givetvis, utan mer specifikt denna där.) En vagn för oss som önskar att tunnelbanan alltid kändes som ett bibliotek.

Piratvagn detaljEn synnerligen händelserik vecka har snart passerat i rekordfart. Det var som om precis alla, jag själv inte minst, över en natt kommit på att julen närmar sig med stormsteg. Stegade i sjumilastövlar. Och där av vill få svar på allt, få allting gjort och inte minst säkra upp julhandeln (med allt vad det innebär). Dagar av mejlinvasion och nätternas ”ja just det”-upplevelser kompletteras med Att göra-listornas tillväxtkapacitet, som i sin tur är snudd på fascinerade.

Utöver att beta mig igenom allt, allt det där som bara måste bli klart har jag även hunnit med att gå på prisutdelning (Per Wästbergpriset) och där mingla med Abbe Bonnier. Vi (jag själv; lätt star-struck) pratade om Zlatan och det där med böcker i dagligvaruhandeln. Piratvagn utsidaJag har även hunnit vara sjuk, plöja två romaner samt lyckas förolämpa och bli ”burnad” av Ingalill Mosander, helt enkelt genom att inte känna igen henne. När hon med ett stött ansiktsuttryck (till synes framkallat av frågan i sig) berättat vad hon hette och jag, aningen förvirrad över hennes uppbragda tonfall sa; ”Jaha, ja namnet är bekant men inte ansiktet”, kom den dräpande repliken som satte punkt för den konversationen; ”Jag har recenserat böcker i SVT senaste femton åren, men då var väl du knappt född.” ”Jo, lite äldre än så är jag nog” svarade jag och hade svårt att kväva ett påfallande påstridigt fnitter som letade sig upp från magtrakten. På vägen hem gjorde jag inte som Jonas Hassen Khemiri och ringde mina bröder, utan jag ringde min far. I Go kväll recenserar hon böcker kunde han upplysa om, för den som liksom jag undrar vart exakt man borde ha sett detta ansikte.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Bokhylla. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s