Illdåd – med spänningsgenrens hjälp belyser Thomas Erikson gruppvåldtäktsproblematik i svenska rättssalar

Med den fristående spänningsromanen Illdåd är Thomas Erikson tillbaka med sin karaktär beteendevetaren Alex King, som introducerades i hans debutroman Bländverk.

IlldådDen här gången står en brutal gruppvåldtäkt i centrum av handlingen. Faktum är att jag blev så illa berörd av att läsa de inledande kapitlen att det tog mig flera veckor innan jag läste vidare. Sen då. Ja, när jag väl engagerade mig helhjärtat tog det inte mer än en helg av sträckläsning; stulna stunder innan ljuset släcks, medan sambon går på toaletten och extra långa bad för att hinna läsa, om så bara ytterligare några sidor till.

Jag vet faktiskt inte varför jag boken igenom förhåller mig vaksamt skeptisk, nästan misstänksam. Det är en bra bok. Den är engagerande, driven och tar upp en intressant och i allra högsta grad relevant fråga. Kanske är det, det här med cliffhangers. De väcker min misstänksamhet med sitt deckarstereotypa effektsökeri. Men jag går ändå på dem varje gång, det är en grymt bra teknik för att få läsaren att fortsätta huvudstupa in i nästa kapitel. Och som jag fortsätter, jag är näst intill okontaktbar.

Huvudpersonen Sara Leijon blir under lucianatten brutalt våldtagen av fyra män. Fallet tycks vara glasklart, all bevisning finns där. Men när det kommer till rättegången är ingenting längre så självklart som det borde vara.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Av tjugotusen våldtäkter årligen, anmäls ungefär tio procent. Av de två tusen går bara tio procent till åtal.” … ”Av dem som åtalas går omkring sjuttiofem procent fria.” Vilka kläder kvinnan har på sig vid tillfället, hur hon fram till den punkten har valt att leva sitt liv, vilken socialgrupp hon tillhör – allt vänds upp i ljuset, granskas och ifrågasätts. Kan det vara så att männen som brutalt våldtog henne blodig missförstått henne på någon punkt under kvällen? Kan de ha trott att hon egentligen ville? Har hon dessutom haft frivilligt sex med fler än en person samtidigt tidigare i sitt liv, ja då ligger hon riktigt illa till. Det finns ett stigma, ett tabu; sexualbrott är ingenting man pratar om. Skam, skuldkänslor och självtvivel kan ligga till grund för detta. Att det sedan är kvinnan som måste granskas i sömmarna, medan männen slipper redovisa vare sig sin sexuella historia, sina sexuella preferenser eller huruvida de var kraftigt berusade och eventuellt kan ha sänt ut signaler som offret kan ha missförstått, det diskuteras sällan, om aldrig. Vilket knappast försätter den redan utsatta kvinnan i en mindre prekär sits.

Kriminalinspektör Nina Mander vet att Sara har oddsen emot sig när hon anmäler männen. Hon kallar in Alex King, för att hjälpa Sara att ta sig igenom rättegången. Vad Alex inte räknat med är att Saras öde river upp gamla smärtsamma minnen hos honom själv. Och vad ingen av de inblandade räknat med är de överraskningar som de åtalades advokat lyckas gräva fram ur Saras förflutna. Ingenting är självklart när rättegången drar igång. Lätt illamående läser jag, nästan tvångsmässigt sida upp och sida ner, vändningarna gör mig febrig i min iver att läsa vidare, för att få någon slags betryggande avslut på detta fruktansvärda skådespel.

Fokus ligger, för er som i likhet med jag själv, är trötta på deckarstereotypa poliser, på i stort sett alla karaktärer, utom just poliserna. Illdåd får mig att tänka på Katarina Wennstams Flickan och skulden, som när den kom för snart tio år sedan skakade en hel generation. Jag tänker på alla dem jag känner som råkat ut för liknande händelser. Jag tänker på den där gången jag följde med en vän för att anmäla en annan ”vän”, som plötsligt hade visat en ny sida av sig själv. På hennes chock, hennes ångest, smärta och hennes självtvivel trots att det, i mina naiva ögon, var ett solklart fall – som trots det inte höll hela vägen fram till en rättegång. För det är sådana tankar den här boken väcker. Det är en spänningsroman, javisst. Men det är också ett inlägg i samhällsdebatten. Och, deckarstereotypa cliffhangers till trots, en tätt skriven riktigt upprörande historia som ligger allt för nära verklighetens rättegångssalar för att inte beröra på djupet.

Tips! Illdåd kommer som pocket nu i vår!

Det här inlägget postades i Romaner, Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Illdåd – med spänningsgenrens hjälp belyser Thomas Erikson gruppvåldtäktsproblematik i svenska rättssalar

  1. Ping: Författare i mitt liv – en inte helt vanlig vecka | Mettes pocketblogg

  2. Ping: Bloggmingel i Röda rummet & det där med bokbloggar | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s