Frukost på Tiffany’s av Truman Capote – en älskvärd klassiker

Det började med kopparna. Sedan filmen. Efter det återstod bara romanen. Vanligtvis kanske jag hade tagit mig an historien i omvänd ordning.

Frukost på Tiffany'sBonnierpocket har en klassikerserie, som under förra året gav ut några av 1900-talets pärlor med omslag illustrerade av Klas Fahlén. Böckerna blev så snygga att ett av omslagen hamnade på kaffekoppar. Så efter att ha druckit mitt frukostkaffe ur min Frukost på Tiffany’s-mugg (tack Magdalena!) under några månader gjorde jag slag i saken. Medan snöflingor kravlöst singlade förbi utanför fönstret låg jag nerbäddad upp till hakan under ett stort fluffigt täcke och lät mig charmas av Audrey Hepburn i filmatiseringen av Breakfast at Tiffany’s. Boken hade i sin tur legat och pockat på uppmärksamhet under en längre tid. Så snart filmen tog slut var det den jag greppade efter.

Att denna lilla nätta kortroman fått klassikerstatus förvånar mig inte det minsta. Det är en textpärla där både språket och känslan det förmedlar är en smula fantastiskt. De färska bilderna från filmatiseringen gjorde mig visserligen en smula förvirrad, men inte på ett helt dåligt sätt.

Frukost på Tiffany's muggCapotes kortroman, eller kanske snarare långnovell kom ut för första gången 1958, skildrad ur en ung man med författarambitioners perspektiv. Berättaren tecknar ett kärleksfullt porträtt av sin granne, den säregna Holly Golightly. Holly slukar drinkar och män som hon behagar, vänder på dygnet och struntar i konventionerna, långt före sin tid. Hennes charm lämnar ingen oberörd. Trots att hon bara är 19 år rör hon sig som en social kameleont i alla tänkbara sällskap och sammanhang, självsäkert rakryggad och väldressad. Men bilden är mer komplex än så, på många sätt är hon samtidigt både barnslig och naiv, stundvis sluten och närmast gåtfull. När ångesten väller över henne är det enda som kan dämpa den ett besök på Tiffany’s. Att vistas i hennes närhet blir för den unge författaren en omtumlande upplevelse som kommer att sätta spår långt efter att deras vägar skilts åt.

Frukost på Tiffany’s är helt klart en berättelse väl värd att läsas av många generationer framöver, lika smakfullt välkomponerad som en lyxig chokladpralin, fulländad i sin koncishet. Det är en sådan där berättelse man gärna återvänder till, både som text och som film. En optimal må-bra-injektion, inte minst välbehövlig under det svenska vinterhalvårets gråfrusna dagar.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Film, Klassiker, Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s