Nya läsrutiner; från struts till kallt uppvaknande.

struts

Att strutsa

Efter att mestadels ha skummat kulturdelen de senaste månaderna i någon slags ”vintern-är-ohygglig-jag-orkar-inte-läsa-om-lidande”-strutsbeteeende har jag den senaste veckan inlett Aktion omvärldsbevakning. När jag var beroende av att pendla dryga två timmar om dagen hade jag en ypperlig läsrutin där så väl dagstidning som böcker blev lästa bokstavligt talat i farten. Men med promenadavståndet sedan sommarens flyttlass har jag haft svårt att hitta en dagstidningsrutin som sträcker sig längre än bortom kulturdelen. Böckerna läste jag i badet men tidningen blev oftast liggande. Ja, fram till nu. Som extremt ljusberoende, på gränsen till ljusfetischist, så kan de numera ljusa mornarna ha haft en viss inverkan.

Jag bestämde mig för att helt enkelt läsa tidningen på vägen till och från jobbet, trots promenadfaktorn. Det kan man göra nu när morgonstund inte innebär kompakt mörker. Isfläckar och slaskansamlingar har visserligen utgjort ett smärre hot på tidningsläsarpromenaden, men vilket utbyte jag fått i gengäld!

Haken med att plötsligt vara så insatt som man faktiskt blir av att läsa en dagstidning med djuplodande reportage och ledarskribenter vars analytiska slutledningsförmåga kan briljera, men vars åsikter oftast krockar med mina egna värderingar är inte bara uppfriskande, arg blir man också. Arg på det där konstruktiva sättet att jag plötsligt vill förändra världen. Kanske inte direkt dra igång en revolution men göra något, om inte annat så genom att uppmärksamma och reagera. För vad f*n händer med världen?!

abborre

Asocial aborre söker ensamheten

Häromdan läste jag om att de stackars abborrarna i Fyrisån blivit beteendeförändrade av att de fått i sig psykofarmaka via vattnet de lever i. Från att ha simmat runt som trygga flockdjur och varit skyddade av sin gängstatus har det blivit asociala och dumdristigt aktiva, vilket i förlängningen leder till att de utgör ett väldigt lätt byte för exempelvis gäddor. Ja, nu gäller det ju givetvis inte bara fiskarna i Fyrisån. Och det är inte heller bara psykofarmaka som spolas ut i våra vattendrag, de höga halterna av p-pillerrester gör fiskarna sterila och genmanipulerade grödor hotar att slå ut den naturliga floran.

Jag läser om polisens härjningar, så kallade ”krafttag mot papperslösa”, där människor vid utvalda tunnelbanestationer i förorter med hög andel utlandsfödda den senaste veckan har kontrollerats i razzior. Men inte alla, ser du bara etniskt svensk ut så går det bra att passera. Jag får kväljningar och tänker att andra världskrigets galenskaper inte är allt för långt borta, kan vi verkligen ha glömt? Är det verkligen detta som polisen bör använda sina resurser till?

medeltid

Medeltiden

Innan jag somnar läser jag några kapitel i en roman jag påbörjade för ett tag sedan, den faller mig inte helt i smaken, men nu har jag kommit så långt att jag vill veta hur det slutar. Det är medeltida maktspel, kungar och riddare och tidstypiskt förtryckta kvinnor som darrar som asplöv, utan något att säga till om, i närheten av oerhört manliga män med stora muskler och hög smärttröskel. Och det känns plötsligt så dumt att jag gömt huvudet i fluff-litteraturen. Den som bäddar in världen och skyddar mot allt som är verkligt och sant, som händer just nu. Som reportaget om nioåriga Hinok och hans syskon som är födda och uppväxta i Sverige, tillexempel. Han kunde läsa och skriva redan innan han började första klass, men föräldrarna är från Etiopien och nu ska familjen utvisas. Det blir inget uppehållstillstånd och sannolikt ingen mer skolgång. Jag somnar med bilden av pojken i snöhögen på näthinnan, han som aldrig satt sin fot i Etiopien, vars vänner, vardag och verklighet finns här. Jag somnar med den ensamma, asociala och drogade abborren i tanken och vaknar till den nedslående ingressen att det finns fler vd:ar som heter Johan än vad det finns kvinnor på posten i börsbolagen. Kanske är det inte bara andra världskriget som känns närvarande dagar som dessa, det gör även medeltidens kvardröjande patriarkat.

Jag vaknar upp och omvärderar något, fluff eller ej, men skönlitteraturen hjälper oss att få perspektiv på vår omvärld, kanske är ett öppet sinne och en kombination av samhällsförankrad medvetenhet och fiktiva öden det som i slutändan tar oss allra längst.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s