Förr eller senare exploderar jag av John Green – hämningslöst svart humor som väcker stora tankar och starka känslor

I fredags förmiddag fick jag John Greens Förr eller senare exploderar jag, bokstavligt talat satt i handen. På söndagskvällen konstaterade jag, efter att ha läst ut den, att Rebecka hade rätt; det här är en helt fantastisk roman!

Förr eller senare exploderar jagEn dag på ett möte med stödgruppen för cancersjuka ungdomar träffar Hazel, Augustus Waters; friskförklarad men i avsaknad av ett ben som cancern tog. Augustus ler sneda leenden och sätter otända cigaretter i mungipan av metaforiska skäl; ”man sätter den dödande grejen mellan tänderna, men man ger den inte makten att döda.” Mellan Hazel och Augustus växer inte bara en kärlekshistoria fram, med avstamp i berättelsen om deras möte levererar John Green en obeskrivligt fantastisk roman om inställningen till livet, döden och kärleken. Det är en intelligent, humoristisk och filosofisk berättelse om att vara ung och kär men samtidigt stå med ena foten i graven. Om att få sin sista önskan uppfylld, om att dricka stjärnor, om glädje och sorg och bottenslös smärta.

Persongalleriet med den sarkastiska Hazel Grace i centrum, kan jag inte annat än förälska mig i. Hazel faller i sin tur för den karismatiske Augustus vars föräldrar i uppmuntringssyfte dekorerat huset med broderade citat i stil med Utan smärta kan vi inte känna glädje. Vi får träffa Isaac som lider av en ovanlig typ av ögoncancer och till följd av denna redan saknar ett öga, men nu står inför att operera bort även det andra. Jargongen dem emellan är obeskrivligt skruvad och helt hämningslös. Det är den där typen av briljant kolsvart humor som påminner mig om varför jag älskar böcker.

Men det är inte odelat humoristisk läsning. Det här är en bok som väcker tankar och känslor till liv. Som fick mig att reflektera över mitt liv, mina val och prioriteringar så till den grad att mina tankar gav sig ut på existentiella irrfärder och jag började ifrågasätta i stort sett allt. Parallellt med helgens sträckläsning möblerade jag även om hela lägenheten och rannsakade relationen till i stort sett alla jag känner, utan att än så länge ha kommit fram till så mycket. Och för att lugna mina existentiellt grubblande nerver drack jag whisky som den fantastiska karaktären Peter van Houten. Det behöver inte ha med boken jag just då höll på och läste, men jag utesluter inte att den kan ha påverkat helgens aktiviteter.

Peter vände sig mot Gus och frågade: ”Vet du hur vi blandar whisky och vatten i det här huset?” ”Nej”, sa Gus. ”Vi häller whisky i ett glas och sedan frammanar vi tankar på vatten i våra sinnen och sedan blandar vi den verkliga whiskyn med den abstrakta idén om vatten.”

Det är en bok som skakar om och berör, som hugger tag. Det är också en bok som tar begreppet galghumor till nya dimensioner. Det här är en sådan bok jag vill återvända till, läsa sporadiskt ur och inte minst göra som Rebecka gjorde; sätta den i händerna på i stort sett alla jag känner.

Det här inlägget postades i Romaner, Ungdom. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Förr eller senare exploderar jag av John Green – hämningslöst svart humor som väcker stora tankar och starka känslor

  1. Ping: Fredag den 13e gör mig nervös, men på Uranus regnar det diamanter | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s