Havsmannen av Carl-Johan Vallgren – Nattsvart socialrealism möter oförklarligt sagoväsen

Havsmannen

Havsmannen

Som så många andra så introducerades jag för Carl-Johan Vallgrens författarskap via den storslagna, hyllade och Augustprisvinnande Kärlekens vidunderliga historia. Efter det har jag läst ytterligare två av hans böcker. Dokument rörande spelaren Rubashov; vilken fascinerade men gjorde ett klenare intryck, samt sist men inte minst den fantastiska Kunzelmann & Kunzelmann. Mot denna bakgrund läste jag Havsmannen. Mina förväntningar var minst sagt skyskrapshöga. Ganska snart började jag dock fråga mig själv om detta är Vallgren på halvfart? De inledningsvis högt ställda förväntningarna snurrade sig som Turning Torso och började krympa och skeva för att slutligen se ut som lutande tornet i Pisa. Jag läser två tredjedelar, det var inga dåliga två tredjedelar (lutande tornet i Pisa är icke att förakta), det var bara inte alls det jag förväntade mig. Alla de dimensioner som gjorde att jag älskade Kärlekens vidunderliga historia och Kunzelmann & Kunzelmann tycktes saknas här.

Havsmannen
Språket är förenklat, berättelsen är förenklad, socialrealismen påträngande och så mitt i allt det närgånget magstarka, ett inslag av akut ickerealism – en havsman, ett väsen hämtat från sagomystiken. Föreningen av dessa båda element sker inte smärtfritt. Jag blir en aning skeptisk, kommer av mig, pysslar med annat.

Jag låter mig distraheras av andra titlar, boken blir liggande. Jag möblerar om, boken dyker upp. Och så plötsligt en dag ligger jag där med boken i händerna, fastnaglad, i sängen på lördagsmorgonen. Sträckläser den sista tredjedelen och blir akut lycklig. Inte så mycket av historien, den är fruktansvärd (i bemärkelsen obehaglig och tragisk), utan av Vallgrens språk och av lättnaden över att min tidigare så skeptiska inställning låtit sig förföras av detta berättartekniskt välskrivna hantverk. Lutande tornet i Pisa är hyfsat svårt att jämföra med Manhattans skyline, men ett underverk i sig, helt klart värt ett besök.

Socialrealismen utgör ramverket.
Det är tidigt 1980-tal i en liten ort utanför Falkenberg. Farsan har klippkort på kåken och mamman super bort alla pengar. Det blir femtonåriga Nella som får hålla ihop familjen, se till att det finns mat i kylen och som lagar den hårt mobbade brodern Roberts glasögon med tejp. För Robert gör Nella vad som helst och hennes lojalitet är villkorslös. Mobbingscenerna för mina tankar till Gardell. Det ständigt upptrappade våldet, där utsattheten och svagheten triggar till allt grövre övergrepp, där vuxna väljer att inte se. Men att skydda sin bror mot den hämningslösa mobbaren Gerard och hans gäng försätter snart Nella i ekonomisk skuld till mobbarna. Och hur mycket Nella än försöker betala av, för att inte ännu värre saker ska hända med Robert, desto mer blir hon skyldig. Det är en slags irrationell logik, ett spel där Gerard nyckfullt ändrar spelreglerna. Ett psykologiskt spel som Vallgren skickligt skildrar med fångande precision.

Jag tänkte mycket på boken efter att jag läst ut den. Jag försöker sätta fingret på min egen uppfattning om den. Inte minst för att få grepp om fantasivarelsen, havsmannen, den udda pusselbiten som inte riktigt passar in i historien. Han vars utsatthet är jämförbar med Roberts, vars lojalitet är jämförbar med Nellas och vars syfte i berättelsen får sin förklaring först i den magstarka finalscenen vid ödetorpet. Han vars existensberättigande i detta drama är av symbolisk karaktär, men som tilldelas en realistisk roll och därför skaver.

Det var ett misstag att försöka läsa Vallgren som Vallgren. Jag borde ha läst boken förutsättningslöst, för som sådan är det en både välskriven och fängslande roman. Den har ett långt bättre språk än det mesta som släpps idag. Men jag förväntade mig en vidunderlig historia, en bombastiskt vindlande berättelse, det hittade jag däremot inte.

Annonser
Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s