Släng alla kartor av Marcus Birro – en omtumlande, galen och självutlämnande memoar

”Vi föll genom tiden. Vi levde under några dygn utanför tiden, åldrades inte, existerade knappt.”

Släng alla kartorStarka ord och starka känslor slår emot mig när jag öppnar upp Släng alla kartor. Marcus Birro delar med sig av allt. Allt det sviniga beteendet, allt det svarta. Han tar läsaren med på en resa som startar i Göteborg, genom svartsjuka, gräl, otrohet, alkoholmissbruk, lögner och karriär, för att slutligen landa på båda fötterna på Södermalm i Stockholm. Han berättar naket och uppriktigt om livet i det offentliga, om missfallen, tv-karriären, radio-karriären, skrivandet, och det där med kristdemokraterna och bokstavstron. (”Bibeln är guds ord.”)

Vi möter honom inledningsvis som 20-åring och får sedan följa med på den stundvis helgalna resan som kom att bli hans liv de näst följande 20 åren. Jag slås tidigt av Birros förmåga att fånga tidsandan, exempelvis under 1990-talet med hjälp av de perifera detaljerna, så som blandbanden och musiken. Men det är inte bara tidsandan som fångas upp, här finns även en detaljrikedom ned på klädnivå och återgivandet av specifika ordväxlingar så som telefonsamtal och frågor och svar från hans medverkan i På spåret. Något som tycks mig vara till synes paradoxalt med tanke på alla åren där fylla och minnesluckor var en självklar del av vardagen. Men eftersom jag härom veckan fick tillfälle att fråga om just detta så kan jag hälsa att han enligt egen utsago har ett plågsamt bra minne.

Att läsa Släng alla kartor blir som att kika in i ett Marcus Birro-kalejdoskop. Det blir väldigt mycket ansikten på Marcus Birro både i första, andra och tredje person, det är prosa och lyrik, svärta och framgång, sorg och vrede, passionerad kärlek och destruktiv svartsjuka. Och så lite här och var fotbollsuppdateringar. (För parallellt med Marcus Birros händelserika liv spelas både EM och VM och italienska liga-matcher, vilket inte är något som förbises av författaren.)

Är det bikt eller hämnd?
Marcus Birro har aktivt figurerat som mediepersonlighet under flertalet år, han har hånats, smutskastats och hyllats om vart annat. Han lämnar i stort sett ingen oberörd och alla som har hört talas om honom har en åsikt. Han drar sig inte för att göra tämligen radikala utspel, skapa debatt och skapa löpsedlar. Här skildrar han med egna ord sin syn på allt man hört och sett om honom genom åren. Texten pendlar mellan utelämnande naken uppriktighet (som får mig att känna mig snudd på perverst tjusad i min nyfikenhet), direkt poetiska stycken, och partier som känns som utskällningar eller kanske snarare hämndaktioner för gamla oförrätter. Till detta adderas ett friskt namedroppande och rekommendationer till läsaren att läsa hans föregående böcker.

Släng alla kartor är en memoar med humörsvängningar, dramatik och ett så pass radikalt självutlämnande att jag inte kan avgöra om det är modigt eller tragiskt, eller kanske rent av snudd på självdestruktivt. Välskriven är den definitivt. Jag som inte trodde mig vara det minsta intresserad inser plötsligt att jag som av en tillfällighet läst ut hela boken.

Annonser
Det här inlägget postades i Brutal truth. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s