Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson – ett tankeväckande lågmält drama

Då tänker jag på SigridDenna hyllade och välrecenserade debut fick jag i min hand för några månader sedan. Av omslaget att döma såg det ut som att den skulle handla om när svenskarna flydde bondelandet för Amerikat och korna svalt. Det gör den inte. Samtidigt med boken fick jag även en utskrift av det kommande omslaget till pocketutgåvan (som släpps i sommar), ett omslag som skvallrade om en helt annan typ av roman. Den om Hanna, den framgångsrika reklamaren som bestämmer sig för att flytta tillbaka upp till den gamla släktgården.

Hanna jobbar som AD på en byrå i Stockholm, men drömmer egentligen om att kunna ägna sig åt sitt konstnärskap. Att hon dessutom involverat sig i en destruktiv kärleksrelation med en gift kollega där attraktion styr över förnuft och framtidsutsikterna är tämligen obefintliga, bidrar ytterligare till hennes plötsliga beslut att bryta upp och flytta hem igen. Upp till Jämtland och  in i sin pappas barndomshem Storgårda utanför Östersund närmare bestämt.

Väl på plats i det ensliga stora huset, det som bär på så mycket minnen, nystas släkthemligheterna sakta upp, allt medan årstiderna avlöser varandra och Hanna sakta försöker närma sig Sigrid, husets ägarinna. Numera en mycket gammal och spröd liten dam, men som under hela Hanans uppväxt varit någon att rädas. Att Sigrid är Hannas farmor, med vilken hennes pappa brutit kontakten, vad som egentligen hände med pappas bror Åke och hur det kommer sig att Kalle blev ”Kalle på byn” är frågor som löper som en långsamt böljande röd tråd genom berättelsen, vars svar sakta stiger till ytan. Hanna kommer hem för att göra upp med sig själv, hitta tillbaka till sig själv om man så vill, men resultatet av hennes återvändande kommer att innebära en uppgörelse med hela hennes familjehistoria och påverka långt fler än hon hade kunnat förutse.

Det här är en roman som har sin egen takt och ton, inget hetsas fram och pusselbitarna som delas ut är som delvis höljda i dunkel, därför dröjer det innan du tillåts pussla ihop berättelsen. Personligen pendlade jag under läsningens gång mellan att tycka att den var närmast seg i sin långsamhet och att finna så väl tempo som språk behagligt i sin stillsamhet. Hela tiden välformulerat och välavvägt men stundvis frustrerande långsam. Det här är en bok som trots sin lågmäldhet väcker många tankar, inte minst börjar jag fundera över min egen släkt. Personer från min barndom jag mins som ensamma och bistra, de gamla breven som brändes upp, de som bevarats så många år på släktgården men som plötsligt ingen skulle rota i, hemligheter som tystats ner. Ja, det är sådana tankar hon väcker, Olofsson, med sin debutroman. En annan tanke som väcks är min misstanke om att detta lågmält melankoliska drama kan komma att göra sig oförskämt bra för lojt semesterläsande på en filt i skuggan.

Annonser
Det här inlägget postades i Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s