Den sista akten av Mari Jungstedt – en sommardeckare att pausa med

Den sista akten

Den sista akten

Ibland händer det att man blir till synes irrationellt sugen på något man i vanliga fall sällan brukar välja att sätta tänderna i. Som rostat vitt formbröd med marmelad till exempel. Jag äter sällan mjukt bröd och skulle i vanliga fall inte komma på tanken att handla hem just formbröd. Men så någon gång vart tredje år eller så, så får jag ett ryck och vill inte annat än frossa i vanligt hederligt luftigt formbröd. Lite samma sak är det med svenska deckare.

En dag för inte allt för länge sedan så kände jag instinktivt att det var just en klassisk svensk sommardeckare; lite lagom mordfaktor, lite intriger, bladvändardriv och formbrödsluftighet, jag var sugen på. Surdeg och fibrer – vem bryr sig? Solen skiner och allt jag kände för att sätta tänderna i var Mari Jungstedts senaste deckare i pocket, Den sista akten.

Den sista akten
Sommar på Gotland. En myllrande Almedalsvecka. En omstridd kvinnlig debattredaktör hittas mördad. Spåren pekar åt flera olika håll; nynazistister, en hemlig älskare, en grälsjuk make, ett mystiskt besök på Romateatern.

Och ja; den var allt det jag hade förväntat mig. Utan minsta ansträngning kastas jag rakt in i en hemlig kärleksaffär, som i sin tur bara några sidor senare slutar i ett mord. Efter det är deckarintrigen i full rullning.

Jag läste Mari Jungstedts tidiga böcker när det begav sig och var lite glad att återse de välbekanta karaktärerna som följt med genom hennes deckare sedan debuten med Den du inte ser (2003). Poliserna Knutas och Karin, journalisten Johan och hans hustru Emma. Det gjorde absolut ingenting att jag inte läst de senaste böckerna eftersom handlingen i första hand kretsar kring det mystiska mordfallet. Och vad gäller det återkommande persongalleriet så uppdateras jag med en pedagogik som hämtad ur valfri amerikansk såpa om vad som hänt de senaste åren. Det är med andra ord bara att luta sig tillbaka och låta sidorna rinna fram mellan fingrarna.

Konsten att luta sig tillbaka.
Jag lutade mig tillbaka på en filt på Långholmen, med badpaus i det iskalla vattnet, på en stol i skuggan på balkongen, samt nedbäddad bland kuddar och filtar på soffan. Jag, Mari och lite mord blev till en underbar helg. Slut-twisten kanske lämnade övrigt att önska, men på det hela taget gjorde den varken till eller från. En perfekt rostad formbrödsmacka med andra ord, vem är jag att avkräva den på vitaminer? Sen är jag alltid lite svag för författare som skriver in sig själva i handlingen. Med en härlig blinkning till läsaren minglar deckarförfattaren förbi på en av Almedalsveckans vindränkta fester.

Summa summarum: En utmärkt bok att koppla av med i solstolen. Utmärkt nedvarvningslitteratur för semestertörstande hjärnor. Utmärkt för den som (i likhet med mig) bara vill luta sig tillbaka.

Det här inlägget postades i Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den sista akten av Mari Jungstedt – en sommardeckare att pausa med

  1. Ping: Otippad lästrend – när pensionärerna slår tillbaka! | Mettes pocketblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s