Otippad lästrend – när pensionärerna slår tillbaka!

Ibland så händer det att man (exempelvis jag) kommer in i perioder då en nästan tycks läsa böcker om samma person lite oavsett vilken bok en plockar upp. Den klassiska; medelålders, alkoholiserad man inom poliskåren är en sådan där karaktär som det finns risk att råka läsa om lite för ofta. Företrädesvis om en kommer in i en deckarperiod. Men även chick lit-böckernas tokroliga, kärlekstörstande singelkvinna är en karaktär som återkommit mer än sällan. Även den krisande 30-nånting-åriga mannen har jag spenderat många timmar med, i diverse böcker (och även utanför litteraturens ramar i och för sig). Senast jag hade en karaktärstyp som tycktes förfölja mig nästan oavsett vilken bok jag plockade upp var det den 40-årskrisande småbarnsmamman. Jag vet inte hur många böcker jag läst om henne. Att detta hänger samman med att relationsromanen med denna kvinna som självskriven huvudperson blommat upp och mer eller mindre konkurrerat ut chick-litten så som jag minns den från tidigt 2000-tal, sett till utgivningsutbudet, skulle kunna förklara detta fenomen. Men karaktären som just för tillfället tycks följa mig i hasorna oavsett vilken roman jag slår upp är inte någon jag hade kunnat förutse – överhuvudtaget.

Pensionären.

imagesNej, det hade jag faktiskt inte väntat mig. Nog för att Hundraåringen (som klev ut genom fönstret och försvann) blev hajpad när det begav sig och fortfarande är en bok som folk i min direkta närhet fortsätter att ”upptäcka”. Men han är knappast ensam om att klättra ut genom fönstret och in i populärlitteraturen. Årets dundersuccé alla kategorier är tveklöst Fredrik Backmans pensionär Ove (i En man som heter Ove), som gått från att vara en karaktär i en bok till att bli ett begrepp som folk använder sig av. Men det stannar inte där. I boken jag hyllat nu på senaste tiden; Hjärta av Jazz, är Alvar på ålderdomshemmet en av huvudkaraktärerna. En bok som i sin tur avlösts av två påbörjade sängbordsvärmare – som helt oberoende av varandra kretsar kring vad – jo, pensionärer. What? Hur det föll sig så berodde helt och hållet på ett akut behov av någonting humoristiskt och lättsamt. Hyfsat ovetenskapliga empiriska studier visar att ”humoristiskt och lättsamt” i dagens aktuella utbud tycks vara synonymt med pensionärer. Där ligger Min mormor hälsar och säger förlåt (Backmans senaste, ja man kan säga att jag snöat in lite på Backman) vilken balanserar på Ingelman-Sundbergs Kaffe med rån. Den senare om ett gäng pensionärer som med rollatorerna i högsta hugg planerar det perfekta brottet. Underbar läsning, men hur hamnade vi här? Hade någon kunnat förutse denna otippade trend? I tider av Carema-skandaler och ett bryskt nedmonterat välfärdssamhälle där (barn,) gamla (och sjuka) får en allt snålare del av budgetkakan slår pensionärerna tillbaka – via litteraturen.

En sak kan åtminstone konstateras; pensionärerna är hittills de minst neurotiska bland alla de övriga stereotyperna, vilket är ganska skönt som omväxling. Jag menar alkoholiserade medelålders män, lätt hysteriska singelkvinnor (hur charmiga de än må vara), de neurotiska snubbarna och de krisande småbarnsföräldrarna  – vilket gäng de utgör! Inte konstigt om en behöver lite variation i sällskapet. Inte minst för att skapa någon slags motvikt till potentiella egna neuroser (en variabel som för övrigt aldrig bör underskattas vid valet av bok). Den nya pensionärs-trenden är helt klart bara att älska!

PensionärerNedan följer lite tips för dig som blev akut sugen på att hänga med någon i ”gänget”:

Tips på medelålders manlig polis (i vissa fall lätt alkoholiserad): I stort sett valfri svensk deckare, företrädesvis skriven av manlig medelålders författare. Men hittas även hos kvinnliga deckardrottningar som Marie Jungtstedt.
Tips på hysteriska singelkvinnor: Valfri Marian Keyes-roman, Ett tunt blått streck, Porträttet av dig, Allt för dig, Femtio sätt att träffa den rätte, Stockholm rosé.
Tips på neurotiska snubbar: Valfri Jonathan Tropper-roman (Konsten att tala med en änkling, Sju jävligt långa dagar, Boken om Joe), Mandomsprovet, Vi har redan sagt Hej då.
Tips på krisande småbarnsmammor: Katerina Janouch barnmorskeserie (senast ut Tigerkvinnan och Modershjärtat), Det enda rätta, Parmiddag, Du och jag och vi, Dubbelexponering, Sommarhuset, Alltid du.
Tips på feelgood-läsning med pensionärer i huvudrollen: Hjärta av Jazz, En man som heter Ove, Min mormor hälsar och säger förlåt, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Kaffe med rån.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Chiclit & feel good, Romaner, Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s