Bloggmingel i Röda rummet & det där med bokbloggar

Igår bjöd Forma in till bloggmingel i Röda rummet på Berns. Enbart denna fantastiska miljö räcker ju för att bli lite torsdagslycklig i själ och hjärta!

Thomas Erikson Röda rummetInbjudna var en handfull författare som alla var där för att berätta om sina aktuella titlar. För sakens skull tog jag ett foto på kvällens förste man ut, Thomas Erikson. Om detta var jag långt ifrån ensam. Varenda gång en ny författare klev fram för att presentera sig utbröt en mindre paparazzi-storm av kamerablixtar i den annars behagligt dämpat belysta lokalen. Bloggare; kanske dokumentationsfotgraferingens ambitiösaste och tillika okrönta riddare.

Vinglas fylldes upp, asiatiska små ljuvliga vårrullar dukades fram och rummet fylldes av litteraturpassionerade kvinnor, varav de flesta i svarta kläder med till synes härligt hög och synnerligen älskvärd ”nördfaktor”. Det fanns några män där också, men de var författare. Ja, det är en generalisering, men en väldigt verklighetsnära sådan. (En av författarna var kvinna, Susanne Boll, och det är fullt möjligt att någon av de övriga gästerna var man. Men varför haka upp sig på kön när det är litteratur som är den gemensamma nämnaren här.) Själv kan jag ju knappast påstå att jag utgjorde något undantag i denna myshomogena grupp. Jag hade heller inte velat vara någon annanstans denna kväll. Sällskapet och sammanhanget passade mig perfekt.

VårrullarThomas berättade om sin serie med beteendevetaren Alex King i huvudrollen, samt hur det kom sig han slutligen bestämde sig för att väva in sina kunskaper om beteendevetenskap i sina spänningsromaner. Vilka för övrigt varmt rekommenderas! Det är onekligen ett synnerligen fascinerande ämne det här med beteendevetenskap. Jag kan inte helt och hållet komma ifrån att det kändes lite som magi när Thomas med detaljrikedom kunde återge hur ”ordningen” ser ut på mitt skrivbord utan att någonsin ha sett det, enbart utifrån det intryck jag ger. Nog för att vi har setts ett gäng gånger, men bra känner vi inte varandra. Som sagt, synnerligen fascinerande!

Susanne Boll jobbade hårt för att hålla sig kortfattad i sin bubblande entusiasm över att berätta om Det enda rätta. Lika förtjusande som alltid!

Mattias Kristiansson charmade fram ett flertal skratt när han svarade på frågor om sin ljuvliga bakbok Bake my day med härligt hög kitsch- och glam-faktor. (En bok som kom till som en följd av bloggen med samma namn.)

Johan Egerkrans berättade om sitt fantastiska verk Nordiska väsen och lite om den egna mörkerrädslan. Och Peo Bengtsson avslutade med att berätta om den senaste romanen Kärleken passerade här en gång. En relationsroman om skilsmässa och manlig vänskap.

Det där med bokbloggar
Jag vet att jag nämnt det tidigare, men bloggosfären är inte en scen jag är nere med, om man säger så. Visserligen är den så stor att oavsett vad du googlar på så hamnar du vare sig du vill eller inte förr eller senare på en blogg, mer eller mindre relaterad till det sökta ämnet. Och självklart finns det bloggar jag fastnat i och har lite sporadisk koll på. Men mest för att jag känner personerna bakom. Bokbloggar däremot har jag ruskigt dålig koll på, men vad jag har förstått så finns det en slags ljuvlig gemenskap just bokbloggare emellan. En gemenskap jag med andra ord inte är ens i närheten av att vara en del av. Denna min nyfikenhet på bokbloggar-fenomenet och inte minst människorna bakom, var en av anledningarna till att jag var så pepp på gårdagskvällens tillställning. Jag menar bokbloggar hör ju till den kanske största enskilda kategorin av bloggar jag hamnar på av olika tillfälligheter på grund av mina många sökningar på bokrelaterade ämnen när jag är ute och surfar i bästa Point Break-anda. Gissningsvis borde jag ju ha snubblat in på åtminstone någon eller till och med några av kvällens gästers respektive blogg. Med mig därifrån fick jag en liten fin samling visitkort(!), blogg-visitkort. Underbart tänkte jag nöjd (hade själv inga motsvarande visitkort att dela ut), dags för lite uppföljande fältstudier.

VisitkortGlada överraskningar i form av välformulerade texter visade sig vänta bakom samtliga små kort, med nedanstående blogg-alias:

Bokbiten
Boktokig
Kattugglan

Överraskande för mig av den anledningen att jag oräkneliga gånger snubblat in på bokbloggar skrivna helt utan själ och/eller analysförmåga, uppbyggda enligt mallen: copy/paste av bokens baksidestext följd av kort kommentar eller siffra i stil med ”en bra bok, jag ger den en 3a”. Jag måste faktiskt erkänna att just den stora mängden av denna sorts bokbloggar gjort mig skeptisk till hela fenomenet. Akut motsägelsefullt, jag vet, eftersom jag själv skulle kategorisera denna blogg som just en bokblogg. Någonstans vet jag ju att det självklart måste finnas välformulerade undantag, jag har bara aldrig hittat någon jag fastnat för.

Tips apropå kvällens författare!
Läs mer om Bländverk (Thomas Erikson)
Läs mer om Illdåd (Thomas Erikson)
Läs mer om Det enda rätta (Susanne Boll)

Kärleken passerade här en gångSjälv ser jag fram emot att försjunka i den fantastiskt vackra Nordiska väsen samt med rekommendations-pepp från Bia (och inte minst från författaren själv) ta mig an Peo Bengtssons roman Kärleken passerade här en gång, som legat och värmt mitt skrivbord ett tag nu.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Kokbok, Romaner, Spänning & deckare. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bloggmingel i Röda rummet & det där med bokbloggar

  1. Maja skriver:

    Jag måste svara på att du tycker att bokbloggar är kassa om det bara står någon kort kommentar och sedan bokens baksida som innehåll.
    Jag tycker tvärt emot dig. Om jag susar in på en blogg och någon skrivit lite kort om en bok tex, jag skrattade mig igenom denna boken, verkligen jätte rolig. Då blir jag sugen på att läsa den eller ta reda på vad den handlar om.
    Om jag däremot kommer in på en blogg där det ska flummas iväg med tillgjorda ord, jätte lång text så läser jag inte ens klart texten.
    Det ska vara kort, rakt och ärligt. Varför försöka lägga till lite finare ord. Jag skulle helt ärligt skriva. Jag tycker denna boken var skitbraeller jätte bra. Och inte Denna boken var helt gudomlig och oemotståndlig, jag har läst den mellan mina klunkar från mitt jasminte och njutit av varendaste mening denna underbara författare har författat. Det är bara onödigt jidder.
    Man vill veta poängen direkt, bra eller dålig. och jag vill definitivt inte läsa en 7 sidor lång förklaring om vad boken handlar om, vad är vitsen med att läsa boken då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s