Pocketstället, en kommentar

pocketställetFå insyltade i den fantastiska bokbranschen kan ha undgått att det varit lite turbulent på sista tiden runt Pocketställets vara eller icke vara. Inte minst gjordes den stora allmänheten uppmärksam på den krisartade situationen i företaget genom Lasse Winklers helsidesartikel i DN för några veckor sedan. Att artikeln var full av insinuanta påståenden och kryddad med ett och annat sakfel är inte bara oroande utan rent utsagt fördjävligt. Att den sedan följdes upp av ytterligare en härligt ”winklad” artikel gjorde väl knappast saken bättre. Men att företaget är satt i rekonstruktion är dessvärre inget faktafel. Själv så packade jag ihop mina saker och knåpade ihop överlämningsdokument så sent som förra veckan, som en direkt effekt av nyss nämnda krisläge. Min tjänst har upphört att existera. Ja, inte bara min tjänst för den delen, den kvarvarande organisationen blir en ytterst slimmad sådan. Om dessa åtgärder lyckas vända företaget på fötter igen återstår att se.

Att dagligvaruhandelns andra stora bokleverantör (Bonnierägda) Pocketgrossisten går på knäna och avskedar folk i lika rask takt som Pocketstället väcker onekligen en del funderingar och spekulationer om vart vi är på väg. Är det rent av så att boken är på väg bort från dagligvaruhandeln? Jag vill inte riktigt föreställa mig det. Mest för att jag älskar tanken på boken som ett av alla övriga livsmedel (medel en behöver för att leva) lika självklar som mjölken, osten och grönsakerna. Men att ”grossistkrisen” som Svensk bokhandel så träffande kallar den uppkomna situationen är ett faktum råder det inget tvivel om. Inte heller att det stormar och krisar lite här och var i återförsäljarleden.

Det är en konstig känsla det där med att packa ihop sina saker och gå hem, inte för dagen, utan definitivt. Lite som att plötsligt vara en satellit på vift, som tappat kontakten med jorden och hänger löst uppe i en högst diffus omloppsbana. På samma gång fritt svävande i bemärkelsen ”the possibilities are endless” som fritt svävande i bemärkelsen ”wow, vad gör jag nu, vart är panikknappen på den här farkosten?”.

Kan hända att jag läser en bok och glömmer allt för en stund. Satellitkänslan, uppsägningarna, kaoset. För en sak är säker, det kommer sannolikt att hända mycket de närmsta månaderna, oklart exakt vad. Jag kan inte förneka att det ska bli intressant att följa – varför inte på satellit-distans en tid – med hopp om att de värsta stormarna lägger sig.

Apropå allt och ingenting: torsdagspeppen >>

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s