Ny vardag – nya läsrutiner

Ny vardag

Ny vardag

De här med små, små människor har ju onekligen en spännande inverkan på tillvaron. Och nu pratar jag inte om generellt kortväxta typer. Den senaste tiden har jag spenderat de mest spridda tider på dygnet med att läsa. (I jämförelse med tidigare då läsning hörde till dygnets frivilligt vakna stunder.) Detta hänger föga förvånande samman med L och hans desperata behov av mat som snittar på varannan timme eller så. L närmar sig den angenäma åldern av fem veckor.

De nya läsrutinerna följer hungerns tidsintervaller, dock inte min egen hunger. Måltiderna följs upp av förnöjd vakenhet och närstudie av detaljer i omgivningen, vilket på intet sätt låter sig avbrytas av exempelvis en släckt lampa, bara för att klockan råkar vara tre på natten och somliga vuxna (till exempel jag) gärna skulle fortsätta sova. Nej, att våga släcka lampan när studie av gardin eller blomma pågår straffar sig med repressalier i form av hysteriska protestskrik och av ursinne flaxande armar och ben. Alltså läser jag medan L kontemplerar. Halvsittande hittar du mig med med boken tre på natten, fem på morgonen, mitt på dan, elva på kvällen, ett på natten. Ja, i stort sett alla tänkbara tider på dygnet, i väntan på att L ska slockna igen. Inga långa stycken eller så hinns (tack och lov) med. Att plöja en roman tar sin tid och texten tillgodogörs en aning fragmentariskt. Tilläggas bör att nattläsningen faktiskt har en ganska hög charmfaktor, ofrivillig vakenhet till trots.

Något som tillför ytterligare en dimension på läsningen är det där dimmiga filtret som lägger sig över tillvaron och gör att precis allt känns lite extra surrealistisk. Jag gissar att det kallas sömndepravering. Det gör framförallt stunderna på småtimmarna extra spännande. Inte minst när en är djupt insyltad i en gripande roman, säg exempelvis Gillian Flynns Gone girl. En bok som nu när jag ändå råkat nämna den, hållit mig sällskap den senaste tiden. Det gör nämligen att berättelsen tenderar att flyta samman med semi-vakenheten och trassla in sig i drömmarna som infaller när helst jag lyckas knipa någon timmes sömn. Vilket på mer än ett sett gör att bokens berättelse tränger sig på, på ett mer flerdimensionellt sätt än vad jag upplevt tidigare.

Bristen på sammanhängande sömn gör även att tillvaron blir något mer lik en såpopera från 1980-talet, ni vet när man la ett dimmigt filter i kanterna på de romantiska scenerna. Bortsett från att mjölk- och bajs-infernon vid halv fyra på morgonen hyfsat sällan – jag skulle vilja påstå i genomsnitt aldrig – känns speciellt romantiskt.

Inom kort lovar jag att erlägga rapport på ovan nämnda – onekligen smått fantastiska – roman. Till dess är denna rapportering av vardagsromantik allt jag har att komma med. Over and out.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s