2013 – när det politiska blev privat

Om man så här års inte redan på eget bevåg börjar tänka tillbaka på det gångna året, inför det nya årets härligt klichéartade ”oskrivna blad”, så påminns man av så väl tidningar som tv i form av sammanfattande årskrönikor. De kastar sig mot en som gubben i lådan vart man än vänder blicken, de där årskrönikorna. Själv är det med spänd förväntan jag blickar framåt. För första gången på sju år har jag absolut ingen som helst aning om vad nästa år kommer att innebära. En liten tillbakablick på årets näst sista månad är anledningen till detta ovanligt oskrivna blad. Under loppet av bara några dagar förändrades min vardag lika radikalt som Smålands skogar efter stormen Gudrun. Från ena dagen till den andra stod jag 1) utan jobb, och 2) med en liten, liten människa dinglande på armen. Det senare var mindre överraskande än det första (här hade jag åtminstone haft nio månader på mig att vänja mig vid tanken).

Det gamla uttrycket att det privata är politiskt blir väldigt påtagligt när det kommer till barn. Alla har en åsikt om allt (amning, färg på barnkläderna, lämpliga och olämpliga miljöer etcetera), och framförallt – tar sig rätten att uttrycka denna åsikt i tid och otid. Vid detta kan man välja att fästa mer eller mindre uppmärksamhet. Men(!) en sak som blev än mer uppenbar sedan L dundrade in i min vardag (för snart sju veckor sedan) är att det politiska blir väldigt privat.

Kärrtorp 22 dec 2013

Kärrtorp 22 dec 2013

När några av mina vänner blev attackerade med glasflaskor och smällare under en fredlig manifestation (bestående av mestadels barnfamiljer och pensionärer) mot nazism i Kärrtorp den 15 december av ett trettiotal nynazister, var jag inte ensam om att reagera på detta extrema angrepp. Sverigedemokraternas starka framgångar i valet och de senaste väljarundersökningarna känns inte som en tillfällighet i sammanhanget. Att deras politik och mandat i Sveriges riksdag legitimerar främlingsfientliga åsikter och aktioner räcker det med lite baskunskaper i 1900-talshistoria för att lista ut. Sverige utgör inget undantag. Högerextrema partiers framgångar i politiska val runt om i Europa bildar ett obehagligt mönster, likt frostrosor breder de ut sig i ett allt kallare samhällsklimat. Den ekonomiska krisen med ökade samhällsklyftor som följd, håller på att få samma politiska konsekvenser som under mellankrigstiden. Skräckexemplet på detta har vi i grannlandet Norge som efter valet styrs av samma politiska koalition som 1930-talets Tyskland. Det gör mig mörkrädd.

Med anledning av detta var det för mig en självklarhet att befinna mig i Kärrtorp näst följande söndag, den 22 december, tillsammans med drygt 20 000 andra för att visa att vi som tror på en framtid för alla, oavsett etnicitet, sexualitet, kön eller trosuppfattning, är fler. Det politiska kändes mer privat och mer angeläget än någonsin tidigare. Genom att aktivt delta och göra skillnad kan jag vara med och påverka vilken värld min son växer upp i. Genom att gå genom min barndoms kvarter tillsammans med gamla, unga och barnvagnar kan jag visa för honom att det går att påverka framtiden. Att vad som ska stå på det oskrivna bladet är upp till oss själva.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s