Sophies historia av Jojo Moyes – konst, världskrig och kärlek

Sophies historiaDet här med lunch hos Pia och Anna på Printz är inte helt fel. Bortsett från den där oförskämt härliga känslan en riktigt ljuvlig lunch lämnar en med, så kom jag därifrån med Sophies historia under armen. En skulle kunna ha det sämre, om man säger så.

Jag läste Jojo Moyes föregående roman Livet efter dig med stor behållning, och måste erkänna att det inte dröjde så värst lång stund innan min nyfikenhet hade lett mig in mellan pärmarna även på denna bok. Kanske en kvart eller så efter det att jag stängt dörren bakom mig och sparkat av mig vinterkängorna i hallen.

I krig och kärlek…
Inledningsvis får vi följa Sophie som tillsammans med sin syster driver det lilla värdshuset Le Coq Rouge i St Péronne i Vischy-provinsens Frankrike, under tysk ockupation. Året är 1916. Problemen drar igång på allvar när tyskarna bestämmer sig för att utse deras restaurang till sin officiella kantin, under ledning av en tysk kommendant. Sophie har återvänt från Paris till sin hemstad efter att kriget bröt ut, då hennes make är inkallad vid fronten. Som minne av honom har hon det porträtt han målat av henne hängande på väggen. En tavla som kommer att bli romanens röda tråd. Den tyske kommendanten blir mycket tagen av tavlan, så pass att det närmar sig besatthet. Mellan kommendanten och Sophie blir spänningen i sin tur allt mer kompakt och svårdefinierad, med tavlan som enda barriär och ursäkt.

Närmare hundra år senare hänger tavlan på väggen hemma hos Liv i London, i det arkitektritade hus hennes make byggde åt dem innan han hastigt gick bort. Tavlan köpte han åt henne på deras bröllopsresa och den har i första hand ett stort affektionsvärde. Till den dag det visar sig att konstnären, Sophies man, är en av de minst kända eleverna på Académie Matisse och tavlan är värd en smärre förmögenhet. Något som uppdagas i samband med att konstnärens släktingar vill ha tavlan tillbaka med hänvisning till att den ska ha stulits under kriget.

Parallellt får vi sedan följa Sophies turbulenta historia under första världskriget varvat med Livs efterforskningar om densamma. En desperat jakt på sanningen, från Livs sida, för att motbevisa släktningarna och kunna behålla tavlan. Ingenting är självklart när det kommer till svaret på vad som egentligen hände under de där åren mellan 1916-1945 då tavlans historia helt saknar dokumentation.

Framför mig har jag en berättelse splittrad mellan charmiga men lätt förutsägbara romcom-förvecklingar i dagens London och dramatisk krigsskildring à la första världskriget. Och jag gillar det. Det är mysigt och jag kan inte sluta läsa.

Gran CanariaNär jag har kommit ungefär halvvägs in i berättelsen får vi ett ryck och drar iväg på semester. En flykt från vintermörkerkyla-helvetet. Eftersom L bara är två månader gammal när vi åker så blir det Gran Canaria. Vaknar upp mitt i natten efter att vi köpt resan med kraftig ångest över vem jag har blivit (en sån som åker på chartersemester till kanarieöarna). Vaknar upp följande morgon och allt känns bättre. Åker dit. Kör hela super-turist-grejen och mår så grymt jäkla bra över att sitta i skuggan på balkongen, turas om att hänga i en solstol vid poolen, äta mat som någon annan lagar och få alla handdukar som L hunnit kräkas och eventuellt stänka bajs på utbytta en gång om dagen. (För övrigt bästa tipset till alla sömndepraverade spädbarnsföräldrar! Åk, bara dra.)

Vi åker alltså på semester. Att släpa med sig en stor inbunden bok är inte alls speciellt praktiskt. I synnerhet inte när man redan läst hälften och dessutom har en hög med sköna pocketböcker som bara väntar på att packas ner i en resväska. Men så får det alltså bli. Att läsa något annat emellan kändes inte aktuellt överhuvudtaget. (Ja, pocketböckerna fick också hänga på.)

Det är inte den mest omvälvande roman jag läst, men det är en bok som jag fastnade så pass hårt i att det inte gick att lämna landet utan att läsa slutet. Efter att ha varit en total-sucker när det kommer till att frossa i andra världskriget-litteratur, var steget inte speciellt långt till att attacksluka partierna om det första. Att Livs historia är den lättsammare utgör en skön kontrast mot Sophies, som bjuder på både dramatik och svärta. Lite som en lagom sockrad efterrätt mellan tuggorna av mustig historisk fransk kokkonst.

Blev förövrigt extremt hungrig av att läsa om den där franska kokkonsten de ägnar sig åt i tid och otid. 

Livet efter digLivet efter dig, låg kvar på pockettopplistor flera månader efter att den släpptes i våras. Jag misstänker att det kommer att bli samma sak med Sophies historia, så snart den kommer som pocket nu till sommaren. Den är nämligen en perfekt semesterförströelse.

Tips!
Läs mer om Livet efter dig >>

Det här inlägget postades i Resor, Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s