Pass på – när dina svettiga händer förråder dig

MississippiInför stundande resa till amerikanska södern så plockade jag upp Mississippi. Den hade stått mer eller mindre bortglömd i bokhyllan sedan förra sommaren (då den släpptes som pocket). I någon slags inför-resan-entusiasm kände jag att det kunde vara passande lektyr. Tillfällena att läsa på dagtid är få, så man tar vad som bjuds. Med boken alltid redo i väskan så att säga. Exempelvis i väntan på att yoga-passet ska till att börja.

Var mäkta nöjd över att ha tagit mig dit överhuvudtaget kan nämnas. Sist jag var på yoga måste ha varit i november. Nu såg jag med optimistisk tillförsikt fram emot en timmes kombinerad harmoni, barnfrihet och träning. Den ultimata rekreationen. Eftersom jag var en aning tidig passade jag på att okynnesbasta redan innan passet, för att sedan följa upp med en kvarts romanslukeri i väntan på att yogamänniskan skulle dyka upp. (Ni hör ju vilken avslappningsgrad jag laddade för.)

Alltså, jag tyckte väl kanske att de övriga som satt utanför och väntade inte direkt såg ut som några yoga-typer per se, men vem är jag att döma. Slog mig själv mentalt på fingrarna över denna fördomsfulla iakttagelse, redo att bli motbevisad. Trodde jag.

Före mig in i salen går två hurtfriska kvinnor i medelåldern, ni vet den där sorten som ser nästan skrämmande målfokuserade och muskulösa ut. Inne i det lilla förrådsutrymmet grabbar de inte tag i yoga-mattor. Inte yogamattor? Nej, istället släpar de fram varsin pilatesboll. Det var ungefär nu jag insåg att jag hade tagit fel sal och definitivt befann mig på fel pass. Go with the flow, tänkte jag och högg en boll. Pilates är väl ganska soft det med?

Eh, nej!

Idlaflickorna, jag är inte en av dem.

Idlaflickorna, jag är inte en av dem.

För det var inte pilates. Det var core boll. Låt mig berätta vad core boll är: Du gör avancerade halvakrobatiska core-övningar balanserande på en wobblande jätteboll tills du rasar i mattan av antingen ansträngning eller för att dina svettiga händer förråder dig som en annan Judas och gör att du glider av bolljäveln. Övrig anledning att oglamouröst rasa i mattan på okontrollerat sätt: Av muskelansträngning darrande kropp, sladdrande likt någon slags förvriden version av Idla-flickorna. Inte den timmes harmonisk träning jag hade siktat in mig på med andra ord. Snarare ännu ett utslag av den allmänna förvirringen som följt mig i hasorna senaste månaderna. Att vara lite chillat bastugroggy hjälpte för övrigt inte till.

Tog tunnelbanan hem och läste inte vidare i boken under tiden. Kände mig fullt ockuperad av den överraskande ansträngningen jag vallat min kropp genom. Mer om Mississippi längre fram med andra ord.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s