The big easy – jazz, hetta och en bäbis

New Orleans

New Orleans

New Orleans kallas även för The big easy. Det stämmer bra. Folk är överlag rätt chill häromkring. Namnet kommer förmodligen från en bordell under stadens tid som pirat-tillhåll. Men låt mig backa några steg.

RS
Så vi bestämmer oss för att ta ett stycke bäbis á sex månader och skapa oss ett tillfälligt boende nere i södra Louisiana. New Orleans baby, here we come! Allt var uppstyrt och klart. Planet skulle lyfta en måndag. På fredagen konstateras att ett ondskefullt RS-virus (ett potentiellt mycket elakt förkylningsvirus) har kommit för att söndra och härska. Med en hemlånad andningsapparat från barnakuten över helgen var det plötsligt högst osäkert om vi skulle komma iväg. Vilket i sin tur gjorde att vi rent mentalt var så pass oförberedda att det var med ren förvåning vi insåg att vi satt i bilen på väg mot Arlanda måndag förmiddag, två timmar efter klartecken från läkare. Det är också ett sätt att inleda sin semester.

Träden i State Park

Träden i State Park

Flygresan förflöt utan större svårigheter bortsett från några timmars försening vid sista etappen mellan New York och New Orleans. Eller ”N’awlins” som en säger här nere. Ett dygn senare kliver vi ut från flygplatsen och in i en het fuktig vägg av välkomnande värme. Tänk Fjärilshuset by night. Det är mitt i natten lokal tid, morgon svensk tid. Ett stycke bäbis är inte helt övertygad om att det är sova som står på schemat.

Spårvagnen i New Orleans, sedan 1835.

Spårvagnen i New Orleans, sedan 1835.

Darling!
Vi inledde den nya dagen, efter en härjig natt av krigsföring för att få sova, med en klassisk amerikansk diner-frukost. Stekta ägg, bacon, potatis, toast och kaffe – samt inte minst en servitris som kallar oss darling. Huset där vi bor ligger i en äldre del av staden bestående av små charmiga villor, alla i olika färger med kreativa snickerier och verandor som pryds av gungstolar, regnbågsflaggor och en och annan av de i övrigt överrepresenterade amerikanska flaggor, som fladdrar likt en konstant påminnelse om vart vi är. Kvarteret ligger bara några gator öster om de välkända  French quarters med sina färglada låghus i kolonialstil, vilka hör till stadens äldsta och mest välbevarade.

Kräftorna!

Kräftorna!

Vem vill inte vara en Jazz-katt? Ganska direkt blir det uppenbart att vart man än rör sig är det till ett aldrig tystnande bakgrundssoundtrack av jazz, brass & blues. Musiken är bokstavligt talat överallt. I gathörnen, strömmandes ut från barerna, i parken, på torgen, ja till och med på inne på toaletten på en av restaurangerna vi besöker. I kombination med den pittoreska omgivningen och en släng av jetlag känns det som att vandra runt i en film.

Sculpture garden NoMa (gratis!)

Sculpture garden NoMa (gratis!)

NoMa
Dagtid är det dryga trettio grader. Luftfuktigheten får kläderna att klibba och växterna att frodas. Grönskan är explosiv. Vi tar spårvagnen genom staden till NoMa (New Orleans museum of Art) och fängslas inte minst av den tillhörande Sculpture garden, vilken ligger i anslutning till museet och är en del av State Park – tänk True Blood-versionen av Central Park. Spårvagnen har för övrigt rullat sedan 1835 och hör till världens äldsta! IMG_4558

Voodoo & Vampyrer
(Och apropå True Blood.) Det här är staden där voodoodrottningen Marie Laveau ligger begravd. Där kräftorna smakar chili (har ingenting med saken att göra men väl värt att nämna, gammal dill släng dig i väggen säger jag bara). Där det går rykten om vampyrer. Tror för övrigt att jag kan ha sett en vampyr (riktig eller ej låter jag vara osagt), men hon hade tänderna för det och satt i en liten avsides shop i French quarters med mörklagda fönster, fylld med mystiska prylar. Där fick vi veta att det finns en ort i Louisiana som heter Transylvania (*dramatisk trummvirvel i jazztappning på den*).

Lokalbryggt
Ett par hörselkåpor för bäbisar från Claes Ohlsson har gett oss friheten att kunna glida runt med barnvagnen på i stort sett alla restauranger, oavsett live-musik (vilket är mer regel än undantag) och njuta av så väl fantastisk mat som fantastisk musik (och med fantastisk menar jag helt bisarrt, galet ljuvligt fantastiskt, väl medveten om att jag har en tendens att missbruka superlativ en aning). Ökända Burbon street i French quarters lämnar vi åt ”spring break-folket”. Bästa stretan än så länge har varit Frenchmen street, strax utanför de mest uppenbara turistkvarteren. Här känns mer som östberlin i NoLa-tappning. Att slappna av med en kall Abita lager (från närbelägna Abita Springs) till tonerna av en hes bluesröst kompad av blås, trummor och kontrabas i en trädgårdsrestaurang, utgör den perfekta avrundningen på en het dag i den kokande multikulti-kittel som utgör New Orleans.

Nästa äventyr på agendan blir road trip ner i the deep south… (och böckerna i resväskan ligger orörda.)

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Resor. Bokmärk permalänken.

En kommentar till The big easy – jazz, hetta och en bäbis

  1. Marianne skriver:

    Underbart! Såå målande beskrivningar så det känns som man är på plats själv.
    Väntar med spänning på att din egna bok ska ges ut!! Paxar härmed för ett signat ex.
    Du är bäst!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s