Dorian Grays porträtt – en ljuvlig klassiker av Oscar Wilde

Dorian Grays porträtt

Dorian Grays porträtt

När jag läser Dorian Grays porträtt vill jag också vara en manlig Dandy. För att vara kvinna i Oscar Wildes universum är knappast smickrande. Att läsa Dorian Grays porträtt är helt och fullt ren njutning, med den lilla prekära detaljen att du gör bäst i att läsa den som ett barn av sin tid.

Trots att det är Wildes porträttering av Dandyn som är det mest välkända, genom sin ständigt aktuella klassiker Dorian Grays porträtt, och således det som hållit vår samtid ajour med begreppet var det inte han som från början fick det att vinna hävd. Vilket annars är lätt att tro.

Dandyn
Nina Björk tar i Sireners sång – tankar kring modernitet och kön (från 1999) upp Jules Barbey d’Aurevillys bok Du dandysme et Gerorge Brummel från 1845 som det avgörande verk, vilket kom att innebära genomslaget för både begreppet Dandy och själva livsstilen. Där beskrivs Dandyn som en man med priviligierad social och ekonomisk situation, som ägnar all sin tid åt spirituella konversationer, åt alkohol, teaterbesök, flirtationer och socialt umgänge. Dandyism är helt och hållet ett sätt att vara. För Dandyn gäller det att skapa sig själv som ett perfekt konstverk, i sin kontroll av så väl känslor som uttryck, kläder och rörelser. En dandy handlar inte, är inte engagerad eller upprörd, han betraktar, kontemplerar och fäller möjligtvis någon ironisk kommentar kring det som råkar passera hans i grunden ointresserade öga. Redan från första början är Dandyn dekadent och en protest mot 1800-talets puritanism, skriver Nina Björk. Hos Barbey d’Aurevilly har dandyn och kvinnan många likheter. Emedan han hos den samtida Baudelaire närmast är kvinnans motsats. Baudelaire beskriver kvinnan som ”naturlig”, styrd av sina drifter och därför avskyvärd. Denna kvinnosyn är något som går igen även hos Oscar Wilde.

Citaten
Har du någon gång läst ett Oscar Wilde-citat är det med största sannolikhet hämtat ur Dorian Grays porträtt, lagt i munnen på en av berättelsens huvudkaraktärer den cyniske och snabbtänkt vitsige lord Henry. En ljuvligt odräglig ”super”-dandy som mer eller mindre talar enbart i form av epigram och ironiska kommentarer.

Oscar Wilde

Oscar Wilde

Det sena 1800-talets tidsanda och själens fördärv
Jag läste Portrait of Dorian Gray för många, många år sedan på inte helt okomplicerade engelska. Det var en fantastisk läsupplevelse, om än med luckor till följd av min inte fullt så sofistikerade förmåga att tillgodogöra mig alla nyanser av texten. Att läsa den i svensk översättning var därför en härligt avslappnande, och för all del kompletterande, förströelse. Det är en berättelse som tål att läsas hur många gånger som helst. En ljuvligt välkomponerad historia om den unge och mycket vackre adelsmannen Dorian som offrar sin själ för evig skönhet. Ett fascinerande porträtt av ytlighetens och fåfängans korruption av själen. Dessutom en utmärkt porträttering av det sena 1800-talets tidsanda.

Kärlek och död
Dorian Grays porträtt är också ett eminent exempel på litteratur skildrandes manlig kärlek och passion i en tid när homosexualitet var förbjuden. Själv spenderade Oscar Wilde två år i fängelse sedan han dömts för ”onaturlig otukt” (homosexuella kontakter). Efter fängelsetiden flyttade han till Frankrike för att aldrig återvända till England och avled kort därefter endast 46 år gammal.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Klassiker, Romaner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s