Byggfirman – en udda releasefest med otippade gäster

ByggfirmanJag känner Staffan Nordstrand sedan tidigare, även hans härligt kufiske förläggare Micael på MBM förlag. Därför blev jag glad och nyfiken när den kryptiskt formulerade inbjudan till Staffans release-party för hans senaste roman Byggfirman dök upp.

Vi skulle samlas på Plattan för att därefter åka iväg med abonnerad buss till okänd destination, relevant för bokens handling – om den korrumperade svarta sidan av byggbranschen. Väl på mötesplatsen förvånades jag av de människor som började samlas. Inte alls de stereotypa bokbranschfolk jag var van att se på liknande tillställningar. Nej, snarare såg det ut att vara en klubbkö till random Stureplanshak, alternativt uttagning till valfri dokusåpa i Paradise hotel-anda. Och Anna Book. Förstorade läppar, leopardmönster, blonderade kalufser och höga klackar var mer regel än undantag. Jag började känna mig aningen konfunderad över vad jag gjorde där. Hur spännande det än var så blev jag allt mer fundersam över anledningen till att jag blivit inbjuden.

Bakom releasefesten stod inte förlaget, utan ett eventbolag personifierat av två hurtfriska brudar för kvällen klädda i snickarbyxor. När vi rullade ut genom staden bort mot Nacka satt jag fascinerad och lyssnade till de pågående samtalen i bussen. Hade jag varit lite mer insatt när det kommer till modebloggar och siter som finest.se hade jag säkerligen känt igen flertalet av gästerna, nu var så icke fallet (istället har jag gjort lite efterhands-research).

På plats ute vid det samma byggvarulager som Staffans senaste releasefest ägde rum stod en Food truck redo att servera falafel och kebab och i en cementblandare låg öl på kylning. Jag som inte brukar ha några som helst betänkligheter när det kommer till att mingla oavsett miljö fann mig aningen avvaktande till denna skara människor som var så uppenbart väsensskilda från dem jag i vanliga fall omger mig med. Men jag var inte ensam om att sticka ut. I sandaler och gula strumpor stod den två meter långa DN-journalisten och såg lika förbryllad ut som jag. Kanske ställets bästa sällskap i väntan på att vi skulle få reda på vad som skulle ske härnäst.

Mellan uppsluppet och gravalvar
Staffan berättade om boken, det förekom högläsningar (av en ljuvlig Conchita Wurst-möter-Stureplan-och förenas i-bloggkändis-karaktär-person), en instagram-tävling under hashtaggen #byggfirman samt en kvinna som arbetar med brottsoffer för trafficking. Jag vet inte om jag överanalyserade det hela men det kändes lite som att vad som sades anpassades till en nivå strax under vuxentilltal. Kanske inte helt tokigt med tanke på att frågor som ”Vilken genomkraft tror du boken kommer ha?” dök upp från engagerad läppförstorad mun. Jag tror att hen menade genomslagskraft, men jag är inte säker. Jag är heller inte säker på exakt vad det var hon syftade på, men Staffan svarade proffsigt och så pass brett att alla såg nöjda ut.

På bussen på väg tillbaka in mot T-centralen hördes spridda samtal om utgångsplaner till Stureplan och för kvällen symptomatisk anledning att inte haka på ”nej, jag måste hem och se Paradise hotel, jag får faktiskt betalt för att följa det”. I höjd med Centralstation kom frågan om bussen även kunde stanna vid just Stureplan. Javisst, svarade busschauffören varpå ett högljutt falsettartat jubel utbröt. Jag tog det som mitt tecken att kliva av och hoppa på tunnelbanan tillbaka hem till söder.

Det jag funderar på så här apropå denna intressanta men lite udda kväll är valet av gäster. Jag förstår argumentet att man når många. Modebloggare tenderar att vara mycket bra på att namedroppa märken och produkter, har man att göra med personerna bakom några av Sveriges mest välbesökta dito når man givetvis väldigt många människor. Men når man ”rätt” människor? Når man dem som 1. läser böcker och 2. Är intresserade av det allvarliga ämne som boken avhandlar?

Byggfirman är baserad på verkliga händelser och är en berättelse om den svenska byggbranschens riktigt otäcka svarta baksida. Det handlar om illegal byggverksamhet, trafficking av baltisk och polsk arbetskraft, om korruption och svarta pengar. Jag började läsa den redan samma dag och är bara några sidor in (föga förvånande) akut fängslad.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, Brutal truth, Romaner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Byggfirman – en udda releasefest med otippade gäster

  1. EM Event skriver:

    Hej

    Tack för att du kom på vårt event som inte bara ville belysa Staffans nya bok utan även uppmärksamma alla starka ämnen som tas upp i boken och nå en bred publik och så mycket människor som möjligt.

    För att svara på några av dina frågor så kan jag berätta att även vi som inte är ”konstnärliga alternativa södermänniskor” också läser böcker och vi älskar att läsa böcker.
    Flera av personerna som var på eventet jobbar med välgörenhet, vissa närmre ämnena som togs upp under kvällen och vissa lite mer åt andra håll.

    Du kanske är van att det är på ett ”visst” sätt på kulturreleaser men varför utesluta en massa människor?
    Vi villa ha alla olika typer av folk på plats och tycker att vi lyckades ganska bra, meningen med eventet var att sprida boken och budskapet i bloggar, om du kollar in denna länk med alla blogglänkar från eventet tycker jag att bloggarna på plats verkar ha tagit till sig saker och verkar bry sig. Här hittar du alla länkar (inkl din egen) som vi samlat ihop från eventet vissa bättre än andra:
    http://www.emevent.se/pr-event/event/byggfirman-22624699

    Blandningen på eventet var allt från frilandsjournalister, se & hör, modebloggare, mammabloggare, kulturbloggare, personligabloggare och människor med stora instagramkonton. Bloggare med flera tusen läsare om dagen och återigen jodå vi ”vanliga” läser också böcker annars hade nog bokindustrin dött ut.

    Mvh dom hurtfriska Emma & Marie EM Event🙂

    • Hej! Tack för senast och för det mycket omsorgsfulla svaret på mitt inlägg rörande nämnda afton. Jag hoppas att ni inte tog illa upp av mitt kåserande. Jag förutsätter att ni förstår att det var aningen tillspetsat för att tydligare framhäva mitt intryck av kvällen, detta utan att på något sätt överdriva eller förvanska.

      Givetvis är jag medveten om att vad ni syftar på som ”vanliga” människor (varför citationstecken btw?) läser böcker och får på samma gång tacka för den förmodade komplimangen när ni syftar på mig som ”konstnärlig, alternativ södermänniska” (i motsatsförhållande till dessa ”vanliga”) det känns fint, även om jag även förutsätter att ni genom att tilldela mig detta epitet begagnar er av samma typ av grova generalisering som jag gjorde gällande merparten av övriga gäster på eventet. Jag hoppas att jag inte klev för hårt på några ömma tår.

      Frågorna jag ställde var öppna och spekulativa och jag tackar hjärtligt för svaret och förtydligandet av den mångfald av människor ni bjudit in. Jag tror, liksom ni även påpekar, att många som var där är genuint intresserade av att läsa boken, inte minst efter kvällen som var, men min öppna spekulation syftade främst till huruvida denna grupp i sin tur når ut till dem som läser böcker/de faktiska konsumenterna. Att de var en så blandad grupp som ni uppger var när jag formulerade dessa funderingar nämligen inte helt självklart då de inbjudna gästerna dominerades av en relativt homogen klick, att döma utifrån yttre attribut. Om jag inte lyckades förmedla i mitt inlägg rörande eventet att jag på intet sätt tycker att det var negativt att det var en så oförmodad grupp inbjudna gäster så kan jag bara beklaga. Helt uppriktigt var det både uppfriskande och underhållande med denna oväntade samling karaktärer och på mer än ett sätt en mycket intressant kväll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s