Kodnamn Verity – kvinnor, nazister & flygplan av Elisabeth Wein

Kodnamn Verity

Kodnamn Verity

Snyggare omslag får man leta efter. Att berättelsen dessutom kretsar kring en kvinnlig pilot och en kvinnlig spion under andra världskriget gör den än mer attraktiv i mina ögon. ”Well hello” kände jag när jag plockade upp denna karamell till bok. Trots detta tog det förvånansvärt lång tid att ta sig igenom denna i grunden intressanta berättelse. Det blev både en och två och slutligen tre böcker jag hann läsa ut parallellt. Varför?

Vänskap, flygplan & nazister
När den brittiska agenten Julia fängslas av Gestapo efter att ha blivit tillfångatagen i det ockuperade Frankrike rullas berättelsen om Maddies och Julias vänskap upp. Efter tortyr går Julia med på att i skrift skildra sin bekännelse. Fram över sidorna forsar en härlig ström av minnen blandade med iakttagelser och kommentarer på hennes absurda vardag i tysk fångenskap. Berättelsen om två unga kvinnor i en värld dominerad av män på en plats där kriget rasar omkring dem. På samma sätt som kärlek plötsligt slår till uppstår deras vänskap i en tid när döden är ständigt närvarande och Europa står i lågor.

tailends6PussSpråket. Det var inte dåligt, det kändes bara inte övertygande. Karaktärernas ålder och livserfarenheter går i klinch med deras barnsliga sätt att uttrycka sig. De formulerar sig närmast pubertalt trots att de är både vuxna och smarta. För i grunden är det en mycket intrikat berättelse, snyggt hopvävd och uppfriskande tack vare sina kvinnliga huvudkaraktärer i en tidsepok som vanligtvis skildras ur unga mäns perspektiv. ”Ungdomsroman”-språket gör den inte rättvisa. Här har vi äntligen(!) två unga kvinnliga hjältar från andra världskriget och så töntifieras de. Jag är provocerad. 

Uppskattning, förvåning & insikt
Jag uppskattar den intressanta vinklingen på andra världskriget som boken tack vare sina kvinnliga huvudkaraktärer bjuder på. Jag förvånas över min egen närmast nördiga fascination av flygplan, som flammade upp enbart tack vare berättelsen och sannolikt inte blir mer långlivad än att jag måste bild-googla nämnda flygplansmodeller. Jag inser att det är en berättelse som berört mig mer än vad jag trodde när jag var mitt uppe i den. Kanske att jag behövde få distans till berättarspråket (som jag boken igenom hade så svårt för) för att ta in historien i sin fulla prakt. Sammanfattningsvis förblir jag kluven i min inställning till Kodnamn Verity, berättelsen har sin tjusning men kanske är jag bara mest av allt hopplöst besatt av Andra världskriget-skildringar och detta var en ljuvlig injektion i samlingen av hittills konsumerade romaner och faktaböcker på ämnet.

Annonser
Det här inlägget postades i Romaner, Ungdom. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s