Hemlig läsning?

På tunnelbanan

Vem läser vad i det offentliga rummet?

Det fanns en tid då jag älskade att spana på vad folk läste i kollektivtrafiken. Lägga pussel baserat på vilket omslag vilken typ av person satt försjunken bakom. Det är inte som att min nyfikenhet har avtagit, däremot har de senaste årens förändrade kollektiv-trafik-förströelse-vanor gjort det till en i stort sett omöjlig hobby. Åtminstone i Stockholms buss- och tunnelbanenät hör det nu mera snarare till ovanligheten att se någon sitta med en bok (som man med lite tur kan råka få en skymt av omslaget på).

Idag väljer många att göra något helt annat än att läsa i kollektivtrafiken, men de som faktiskt försjunker in i nya världar när de är på pendlande fot gör det i allt högre utsträckning med hjälp av smarta telefoner, läsplattor och ljudböcker. Vilket i sin tur gör läsning i det offentliga rummet till en privatsak. Eller?

”Skämslitteratur” som exempelvis erotiska romaner sågs sällan i kollektivtrafiken på den tiden när många faktiskt syntes med en bok i handen, men utgjorde tidigt en storsäljarkategori bland e-boksläsare. Att kunna vara anonym när det gäller utvalda delar av vad som konsumeras är i vissa sammanhang en avgörande faktor för konsumtionen i sig. Än så länge står e-böcker visserligen bara för några ynka procent av den totala svenska marknaden, men om man ska lita till omvärldsbevakning och trendspaning så är det en växande marknad, med en till viss del annorlunda efterfrågan på titlar och genrer än exempelvis pocketkundens.

Det intressanta med den nya tekniken och vår ”privatisering” av läsandet i offentlig miljö – befriad från avslöjande bokomslag som skvallrar till våra medresenärer om vad vi väljer att lägga vår tid på – är hur mycket mindre privat det faktiskt är.

Jag träffade en e-bokförsäljare nyligen, ett företag med fantastisk utveckling på hemmaplan som nu står inför att etablera sig på den svenska marknaden. De berättade om sina kunders läsvanor, ner på detaljnivå. Bara någon vecka senare läste jag med odelad fascination i Dagens Nyheter om exakt samma fenomen, fast den här gången gällande en betydligt större och mer välkänd aktör på marknaden, nämligen Amazon och deras Kindle-plattor.

Information inte bara om vilka titlar som köps/laddas ner utan även hur vi läser samlas flitigt in för att bland annat användas till riktad reklam. Hur snabbt vi läser, vad som stryks under, vad som delas på sociala media samt vilka böcker som överhuvudtaget avslutas* (vilket är långt ifrån merparten av de som påbörjas) är alltsammans digitala avtryck vi lämnar bakom oss när vi konsumerar e-böcker. Vad mer informationen skulle kunna användas till (och kanske redan görs) är upp till konspirationsteoretikerna att frossa i.

Personligen ser jag med förtjusning fram mot den fysiska bokens hyllningsfest som inleds i morgon när Bokmässan i Göteborg slår upp portarna. En frossa i omslagsestetik, struktur, form och inte minst ett tillfälle att spana på vem som plockar på sig vad.

*Vilka e-böcker är det då som flest avslutar? Åtminstone på den danska marknaden är det deckarna, medan de flesta romaner förblir halvlästa.

Det här inlägget postades i Böcker & allting runt omkring, e-böcker. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s